Jag har ju som bekant besvär med min vänstra fot och för att Muffin ska få lite motion så tar jag i stort sett dagligen bilen iväg till någon plats där jag inte behöver gå så långt, men där han kan springa som han vill … en av dessa är bortom Golfbanan där det finns (fanns) en bra skog och där var vi igår. Blev så besviken. Hälften av skogen är nu borta … suck.
Var tog stigen vägen?Och var är skogen?Muffin i blåsväder … mitt i en berghäll med renlav och fönsterlav.En riktigt blåsig dag … och Muffin njuter. Han gillar verkligen när det blåser! Suddig bild skyller jag på blåsten.
Igår bestämde jag mig för att besöka Galleriet i Kulturhuset med glimtar ur konstsamlingen ”Landskap från norr till söder”
Idun Lovén (1915-1988) Landskapsmotiv.Simon Edqvist (1894-1964) Motivet är Risinge kyrka, strax utanför FinspångSten Dahlström (1899-1967) Finspångskonstnär, utbildad i Stockholm, Paris och USALars Pirak (1932-2008) född i JokkmokkSven-Olov Ehrén (1927-2004) grafiker, målare och illustratör som skapat 69 frimärken och ca 900 bokomslagDet var svårt att få till bra bilder, då det var glas på en del av dem och ja, ni vet … det speglar sig och det kan bli reflexer, men här är i alla fall några …
Många fler tavlor fanns det som sagt, men jag nöjer mig med dessa. Det fanns många fina motiv, mest landskap och det var trevligt att se dem … min favorit är Lars Piraks samiska motiv. Konstnärinnan Idun Lovén har jag faktiskt träffat flera gånger när jag var i tonåren, så jag blev lite nostalgisk.
Ännu en utställning finns just nu att beskåda … denna gång i Konstföreningens lokaler och dit ska jag bege mig lite senare i veckan. Konstnär är Sofie Sjöström, som hade gjort tavlan som fanns på affischen som jag använde till söndagens rubrikbild.
Visst blir man glad när man ser hur solen skapar denna fina skugga av trädet på grannhuset en solig januaridag.
Hasseln redo för våren … En fin hage … perfekt för hundrastning när det inte går några djur där.Luffarschack?Suddig bild … men en gymnastisk Muffin som med lätthet tar sig över hinder på stigen.Himlaglim (kommer ni kanske ihåg från ”Mörkermanifestet”)Det lyser i mitt köksfönster – närmaste grannen och någon mer var också vakna …kl. 6 i morse … Muffin och jag är på hemväg från tidiga promenaden.
Avslutar med en bild från arkivet …
En koltrast som njuter av vintersolen …
Jag önskar dig en trevlig söndag … och återkommer med skyltar framåt kvällen …
… blev det igår när jag besökte den lokala konstnären och författaren Börje Hjort, som bor vid ”Väster sida”, inte så långt ifrån där jag och Lasse bodde under åren i Vånga.
Jag kan inte säga att jag känner honom, men jag har träffat honom förr, både på hembygdsgården i Vånga och på hans arbetsplats, Östergötlands Arkivförbund, där han var chef när jag jobbade på Arkivdata och vi hämtade en del material där på arkivet.
Anledningen till besöket var att när jag nu är igång och packar igen, så hittade jag två små böcker/ häften av honom … men de borde varit tre – men den tredje var spårlöst borta. Jag funderade en stund, men tog sen mobilen och ringde och frågade om han ev. hade något ex kvar av ”Rävsommar” – och jodå det hade han och jag var välkommen.
Jag blev kvar lite drygt en timme och vi hade mycket att prata om … om naturen, om konsten, om att bli gammal och att bli ensam kvar efter ett långt äktenskap – han förlorade sin hustru Eli för några år sedan …
När jag skulle bege mig hemåt frågade han – Har du ”Pans ansikten”? Nej, svarade jag. Då ska du ha den också sa han.
”Jag är en gång född i staden, men har egentligen alltid längtat bort från den – ut till skogen, fälten, ängarna, tillbaka till Pans värld, kanske antikens Arkadien. Jag tycker om människor, men måste varje dag fly bort från dem till min lägereld i skogens djup.” Så lyder texten på baksidan – och jag har nog alltid känt lite så också …
”Konst och konstigheter” – har du den frågade han. Nej blev mitt svar – och då räckte han över den också .. och ett par till som jag inte hunnit titta i än, men kanske återkommer jag om dem.
”Konsten och livet har förundrat mig sedan jag föddes i en svår förlossning med ändan först i slutet av andra världskriget Min mor skrek och jag skrek, skrik som sen övergick i sång och musik. Jag har alltid drömt om att spela fiol, men aldrig haft tid eller begåvning att lära mig det. Med konstens hjälp lämnar jag över detta till mitt nästa liv. Livet är fullt av konstigheter. Livet innehåller också ganska mycket konst. Vilket är mest konstigt? Livet eller konsten? Jag vete fan, men spännande är det.”
Texten under bilden står på baksidan av boken.
Gissa vem jag kom att tänka på, när jag läste bokens titel? Precis! BP, med bloggen ”Konst eller konstigt” så klart!
Jag ville förstås betala för mig, men nej … det behövde jag inte tänka på … så det var bara att buga och tacka!
ANKIS BILDBLOGG 