Veckan som gick …

… har varit lite av en berg- och dalbana. Vädret har varit blandat och humöret har gått både upp och ner, liksom sömnen. Somnar som en stock, men vaknar efter ett par timmar … somnar igen, men vaknar som oftast mellan fyra och halv fem och då är det omöjligt att somna om.

En hel dag med huvudvärk … en dag då jag inte var utanför dörren, men annars försöker jag ta minst en promenad per dag.

Först några bilder från i tisdags då jag var vid sjön Mäseln …

… och vid sjön Bönnern igår …

Här en karta så ser ni var jag varit …

Till badplatsen vid Bönnern är det ca. 2,5 km – till den vid Mäseln är som synes betydligt längre och då blir det bilen som får ta mig dit.

Avslutar promenadbilderna med det här paret som passerade mig när jag parkerade bilen…

Veckans bästa var ändå detta! En underbar doftande vårbukett från en fin vän!

Stort TACK för den!

Mina tre barnbarn verkar ha smittats med covid/ omikron … två äldsta med feber, men Charlie mest bara snuva och hosta. De testades igår, men än har de inte fått något svar. Många sjuka nu både i skolan och på förskolan … så den här helgen får jag inte träffa dem.

Varmt tack …

… till er alla för fina kommentarer, mejl och annat trevligt och hjärtevärmande! Ingen nämnd och ingen glömd!

Det var inte min mening att beklaga mig … men jag är såå glad att ni finns, mina kära bloggvänner!

❤❤❤

Nu lägger jag detta bakom mig – livet går vidare och det får det göra med en burk som jag inspirerades av BP att visa 🙂

En smal, ganska hög och färgglad burk som en gång innehöll en sån flaska som ses här. Jag minns inte var den kommer ifrån, men jag misstänker att vi köpt den i någon taxfree- butik.

Ena sidan …

… andra sidan …

… och så locket.

Innehållet är numer något helt annat … nämligen torkad svamp! 🙂

Torkad karljohanssvamp som jag glömt att jag hade !

Var är de?

… ja vännerna som var gemensamma? Känner mig faktiskt bortglömd.

Vi … Lasse och jag alltså, hade inget stort umgänge och inte jättemånga vänner som vi umgicks med och med åren har det glesats ur av olika anledningar …

Nu är det drygt fem månader sen Lasse lämnade mig … då i samband med det hörde de av sig, men sen har jag inte hört något. Ett par julkort, men inget mer … undrar varför? Ingick inte jag i vår vad jag trodde gemensamma vänskap?

Nåja, jag har egna vänner … mina barn och barnbarn förstås, några gamla och mycket kära vänner och även ett par nya genom Naturskyddsföreningen – och inte minst er, mina fina bloggvänner!

Tack för att ni finns!