För få timmar på ett dygn …

… jag skulle nog behöva det dubbla!

I helgen har sönerna i stort sätt tömt garaget, den stora vinden uppepå och förrådet – mycket grejer fanns det – både vi och de har sparat mycket ”bra att ha”.

Dammen är alltid spännande … vi håvade lite och tittade på vattensalamandrar, dykarskalbaggar och trollsländelarver. Sedan hade vi sådan tur att vi såg tre sländor som precis kommit ut ur ”sina skal” … alltså förvandlats från sista larvstadiet till en vuxen slända.

Ett fynd som gjordes på en hylla var denna radiostyrda bärgare …

Idag blir det ytterligare ett stort lass till Returpunkten med sånt ingen vill ha – och sen ska jag hämta Ludvig, som ska hänga med mig under dagen. Casper är på fotbollsläger, Charlie på förskolan och föräldrarna jobbar, så då tyckte Ludvig att farmor kan vara bra sällskap 🙂

Vi ska hämta fler flyttkartonger hos flyttfirman i stan … och kanske hinner vi en tur med småplock till lägenheten också. Däremellan en mellanlandning för att se till farfar och fixa lite mat.

Jag misstänker att även denna dag kommer att gå väldigt fort … i morgon är det exakt två veckor till flytten!

Skyltsöndag # 318 …

Söndag igen och då är det som vanligt dags för skyltning … och som alltid gör vi det tillsammans med bloggkompisen BP!

🌞🌷 Den roligaste söndagsutmaningen … alla som vill kan vara med! 🌼🌞

Här kommer mina veckofärska skyltar … bilar är den röda tråden!

Den första hittade jag på parkeringen vid Elgiganten …

… den här utanför Plantagen …

Kul gammal VW Golf utanför lokala ICA …

… och så till sist den här A-traktorn, även den utanför ICA. 🙂

Hos bloggkompisen BP hittar du länkar till fler skyltare!

Livet …

… är som ett åk i en bergochdalbana. Upp, ner och svängar hit och dit … glädje, rädsla – så landar man och känner en viss lättnad.

Det som hänt är att Lasse blev akut sjuk för en vecka sen … ambulans till lasarettet … inlagd på kirurgavdelning – massor med undersökningar och behandlingar.

I fredags e.m. när jag var på hemväg från lägenheten i Finspång, ringde telefonen – jag befann mig ensam på en smal grusväg, men hittade en skogsväg där jag kunde stanna. En kvinnlig läkare berättade att Lasse var mycket dålig … och att allt tyder på att han har en tumör … någonstans, oklart var, men bukväggen och även levern verkar drabbade och hon talade om spridd cancer … och prognosen var nog inte så bra.

Jag vet inte hur jag tog mig hem … och det var omöjligt för mig att ta till mig det hon sagt. När jag kom hem ringde jag till Calle och berättade … och han fick i sin tur ringa sin bror … jag kände att jag inte orkade ett sånt samtal till.

I tisdags flyttades han till Finspång, där han skulle ”mellanlanda” innan hemgång. Det blev en snabb mellanlandning, för igår kom han hem. Trött förstås, men tyckte det var skönt att vara hemma.

Idag väntar ett första besök av vårdteamet från LAH. Det är de som kommer att ha koll på Lasses vårdbehov och som kommer att se till att han kommer att må så bra som det går …

Angående flytten så går flyttbestyren framåt. Veckan när jag varit ensam har jag packat, packat … och packat … kändes bra att ha något att fokusera på. Nu är i stort sätt alla skåp och lådor tomma och tjugo stora kartonger står klara … några, glas, några tallrikar, lite bestick och några kastruller finns kvar, tillräckligt för att vi ska klara oss de här sista två veckorna … men ingen stekspade, vilket blev tydligt när jag skulle steka pannkakor igår – och jag inte kan vända dem sådär elegant med ett kast – men det funkar att vända dem med en osthyvel om de är små 🙂

Jag har varit i lägenheten nästan varje dag med lite småsaker, bl.a. lite blommor och en matta, ett bord och en piedestal till balkongen …

Jag har beställt en ny soffa, då den gamla verkligen inte är någon att ta med, nersutten och ful. Har även beställt en fåtölj åt Lasse … en fåtölj som hjälper till när man behöver hjälp att komma upp … ett knapptryck bara!

Inte världens snyggaste kanske och kanske lite tråkig färg, men man kan inte få allt – och bara den fungerar så är det bra.

Varmt tack till er alla som hört av er på olika satt och som gett mig så mycket stöd … nu känns det bättre och jag vet att ni förstår varför jag inte orkat vare sig blogga eller varit hos er och kommenterat. Så småningom kommer orken och motivationen tillbaka – och jag kommer också tillbaka till rutinerna.