Ett par dagar i maj…

För ett par dagar sen åkte jag till fotokompisen Carina, som bor vid sjön Glans strand några km utanför Skärblacka. Tanken var att vi skulle gå på fotopromenad i omgivningarna där hon bor … men av det blev det inte så mycket då det blåste isande kallt från sjön och detta trots att solen lyste så mycket den bara orkade.

Några bilder blev det ändå, men största tiden satt vi vid köksbordet och fikade, åt glass och pratade 🙂

Nästa träff i fotoklubben blir hos henne och vi har redan bestämt att snart ge oss ut på en ny fotpromenad tillsammans.

Bredvid vägen hos Carina finns denna glada sten 🙂

Vädret är som det är – mer april än majkänsla kan man lugnt påstå! Flera morgnar har vi haft minusgrader och frampå dan har det blåst en riktigt kall vind.

Igår, efter husbilsbesiktningen (som gick u.a.) tog jag på mig en varm tröja och tog en promenad genom skogen.

Vädret var just då alldeles strålande, men som sagt kallt!

En del blommor är överblommade … andra börjar nu…

Målet var det gamla torpet, Brunnsvik en bit bort…

Brunnsvik, förr torp under Grensholm herrgård, numer sommarstuga

Precis när jag kom hem kom vintern tillbaka!

Idag började dagen med strålande sol och en plusgrad … så det går åt rätt håll 🙂

På vallen betar dovhjortarna – mest hindar med sina fjolårskalvar som snart kommer att motas bort…

Nu finns det mycket gott att äta för 🙂

Nu framåt kvällen är det +8, halvklart och vinden känns inte riktigt lika kall…

Veckans rubrik – DJUR

Vårens sista … och likaså Birgittas sista rubrik för den här gången är DJUR…

De har alltid funnits i min närhet, på ett eller annat sätt, men så länge som jag bodde hemma så fick jag bara ha undulater. Tur då att jag hade kort väg till Ridhuset där det förutom hästar fanns både hundar och katter.

Under hela min uppväxt tillbringade jag alla skollov på landet tillsammans med alla de olika djur som fortfarande fanns på i stort sätt alla gårdar på den tiden…

Mest av allt önskade jag mig en häst, men det visste jag att det skulle jag aldrig få – därefter önskade jag mig en hund och en katt – vilket var lika omöjliga drömmar som hästen.

Min första katt var en svart hittekatt från fängelset i Norrköping och min första egna hund köpte jag för min första lön. Det var en underbar boxer, som tillsammans med katten följde mig in i vuxenlivet … och som följde med in i Lasses och mitt gemensamma liv med familj och barn.

Det har berättats för mig att jag redan som två/ treåring kunde sitta som förtrollad vid en myrstig och betrakta myrornas arbete med att bära hem byggmaterial och mat till stacken.

Till min glädje skönjer jag samma intresse hos mellanbarnbarnet Ludvig, som också gärna studerar de små i naturen 🙂

Många av bilderna är tagna under tillfällen som varit speciella på ett eller annat sätt och som sitter kvar i mitt hjärta och hjärna trots att det gått många år – som den här lilla fladdermusen som jag hittade i diskhon en tidig sommarmorgon. Trodde först det bara var ett vått löv, men såg sen att det var en fladdermus…

… eller dagen då jag fick hjälpa den här kalven till världen.

Ni som följt mig några år har sett min lilla film tidigare – om ni har ljudet på så hör ni fåglarnas kvitter i bakgrunden.

Barn och djur hör ihop…

Bilderna går som vanligt att klicka upp i större storlek…

Djur i vår närhet…

… en liten del av dem vi ofta ser på och bredvid vår väg och på eller intill vår tomt.

Hästarna också förstås – inte mina, utan grannens…

På gården finns ett tjugotal islandshästar i olika åldrar … det här är bara några av dem…

Och så för er som inte sett dem förut … här är sköldpaddsungarna som kom till oss på hösten 2007 … tänk att det snart gått tio år!

Av 4 ägg blev det två kläckta ungar – pyttesmå. Paddington och Rutan heter de och bor numer hos äldste sonen med familj, där även deras pappa Torsten och ytterligare två sköldpaddor bor…

Fler hundar och katter … samt en hel massa andra djur har funnits i vårt hem, men för att inte det här ska bli till en hel roman så måste jag sluta nu … vilket inte är helt lätt då minnena bara kommer fram fler och fler ju längre jag sitter här…

Det här är som sagt vårens sista inlägg på ”Veckans rubrik”, som nu gör ett uppehåll över sommaren och återkommer i augusti.

Om du vill se vad de andra deltagarna skriver om, så finns det HÄR.

Tack Birgitta för kluriga rubriker i April!

Påskhelgen …

… har varit lugn – ja, ungefär så som alla helger är numer.

Den inleddes med att våren plötsligt fick en rejäl käftsmäll av kung Bore och fick dra sig tillbaka.

Påskafton kom med sol och kyla … vid lunch kom barnbarnen med föräldrar 🙂

Det blev några trevliga timmar med mycket godis och många skratt och i går på påskdagen kom Basse med sambo och då blev det åter lite gott att äta och ett par timmar trevlig samvaro…

Idag, annandagen- solsken, men fortfarande kallt – minus sju i morse…!

Tog en promenad genom skogen…

Växtligheten verkar ha klarat det kyliga aprilvädret bra 🙂

Nu blir det ett par timmar i tv-soffan och i morgon ska jag vara i Ugglebo vid halv sju för att vara barnvakt … och det är jag ju såå gärna 🙂

Tacksamhet … och Glad måndag!

Bloggvännen Eva har inspirerat mig och några andra att reflektera och tänka på vad som gjort oss tacksamma under veckan som gått.

Nu har jag varit lite dålig på det ett par veckor, men den här måndagen är inte som andra måndagar – det är första vardagen, första måndagen efter det hemska som hände i vår huvudstad i fredags och det känns som att jag har mer än vanligt att vara tacksam över.

Så tacksam att det inte blev ännu värre, för tänk om den förmodade bomben hade smällt…

Tacksam för att människorna som var där ställde upp för varandra och hjälpte till med det de kunde och att vårt land har så många hjältar.

Tacksam för att polisen gjorde en så bra insats…

Tacksam över att släkt, vänner och bekanta inte befann sig där just då…

Det är svårt att få bort detta som hände ur medvetandet, men livet måste trots allt gå vidare och även vardagslivet bjuder på saker att vara tacksam över…

… som att varje morgon kunna se de vackra hindarna som betar – snart kommer de att kalva och blir då betydligt skyggare…

Morgonbesök på vallen nedanför vårt hus… dovhjort, eller dovhindar för det är bara hondjur där… bilden tagen idag strax före kl. sex …

Tacksam för att vi fortfarande har ved att värma oss med under de kyliga morgnarna…

Tacksam att äldste sonen kunde lämna det han höll på med hemma hos sig för att göra en blixtutryckning och komma och hjälpa sin pappa som ramlat!

Detta hände – och ni som känner mig vet att mitt förhållande till mobilen inte är det bästa … jag har den nästan aldrig med mig och om jag har det så är ljudet avstängt eller så har jag helt enkelt inte satt på den.

Jag jobbade i trädgården, Lasse körde ved med sin trädgårdstraktor … när jag ser Calles bil åka förbi. Blev förvånad för vi skulle ju ses hos brodern på e.m… Lasse hade ramlat – han försökte ringa mig – jag hade ingen telefon (tomten är ganska stor och kuperad och det är svårt att bli hörd om man ropar) – så alltså sonen kom i ilfart och hjälpte till!

Jag har lovat att alltid ha med mig mobilen och alltid ha den påsatt hädanefter! Vilket i och för sig inte är någon garanti, då vår mobiltäckning är så dålig att det inte är säkert att det funkar ändå…

Tacksam att få fira ännu ett födelsedagsbarn med tårta och presenter …

på födelsedagskalas hos yngste sonen…

Tacksam att få uppleva ännu en vår med allt vad det innebär…

Tacksam att naturen ger mig den kraft jag behöver… och att jag vilken dag som helst kan hälsa ett nytt barnbarn välkommet till världen 🙂


Ha det gott och ha en Glad måndag!

Skumma höns!

Carita brukar glädja oss med en eller flera bilder på sitt tema ”Glad måndag”

Våren fortskrider…

 … mer blommor kommer …

Ni som känner mig vet att jag är svag för mossor och lavar … älskar att krypa ner på marken eller luta mig mot en sten eller en trädstam …

… och sädesärlan har kommit!

Har inte någon nytagen bild och orkar inte leta i mina osorterade arkiv så det får bli den här fina tecknade istället 🙂