Innan …

… jag berättar fortsättningen blir det lite mer bilder, eller snarare ganska många bilder  från Åråshult!

Först lite blandade bilder … och som vanligt kan man förstora bilderna och läsa texterna genom ett klick 🙂

… och så lite vilda blommor …

I övrigt var det mest lupiner … lupiner och ännu mer lupiner.

Lupinhav … 🙂

… men tittar man från en annan vinkel ser man att båten ligger vid en brygga…

Till sist en liten superkort film 🙂

Det var det sista från Åråshults camping för den här gången, men jag är säker på att vi kommer att återvända!

Härifrån åkte vi så i onsdags, framåt middagen … tänkte oss att så sakteliga åka hemåt. Hade inte bestämt något, men så såg jag att det skulle finnas en ”naturcamping” utanför Forsvik och den verkade lagom stor och i fin natur så istället för att åka norrut så blev det ”rättöver” och lite söderut och så kom vi till Strömsnäs Naturcamping.

Säkert en jättefin camping, men en besvikelse för oss … för någon naturcamping är det inte! I alla fall inte så som jag tänker mig hur en sådan brukar se ut.

Vi fick i alla fall en fin plats med utsikt över sjön Viken.

På plats vid Utsikten på Strömsnäs naturcamping

Vackert väder med solglitter i sjön och båtar vid bryggorna .. och en liten fin sandstrand…

På kvällen kunde vi njuta av en härlig solnedgång

Tidigt igår morse gick jag förstås en runda – mulet, grått och dåligt ljus, men jag vill ändå visa er hur det ser ut. Visst finns naturen här. men det mesta verkar beslagtaget av ”säsongarna” och mer eller mindre förvandlat till ett sommarstugeområde. Inget fel på det heller, men … jag tycker inte man kan kalla campingen en Naturcamping!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Till min förvåning lyckades jag denna tidiga morgon zooma in ett par som roade sig där på kanten mellan campingen och skogen…

Oväntat, men alldeles sant!

Avslutningsvis så vill jag tillägga att det inte är de som tillbringar sina somrar här, som lägger ner mycket tid och pengar på sitt sommarboende det är fel på, utan det är namnet Naturcamping jag vänder mig emot.

Nu är vi hemma igen för att fira midsommar med sill och potatis … och så jordgubbar förstås!

Önskar dig som orkade ända hit – och alla andra en riktigt

 

 

Fortsättningen …

Från Smedjebacken hade vi siktet inställt söderut igen … vi kan ju inte vara hemifrån  så länge åt gången så länge Lasse inte fått något besked om operationsdatum.

Vi hittade en liten trevlig camping vid Ölsjöbadet, som ligger utanför den lilla orten Ramsberg i Västmanland.

Den här vyn hade vi från husbilens plats … fint … och tur med vädret hade vi också 🙂

En skön avkopplande eftermiddag  blev till kväll och så blev det en ny morgon och då är det ju som alltid dags för promenad.

Förstora bilderna genom att klicka på dem – då kan du även läsa hela bildtexten.

Kråkbär – om du inte vet vad det är så kan du läsa HÄR …

Så dags för vidare färd hemåt…

Det var en glad överraskning att komma tillbaka hit – senast var 2013 (tror jag) och då sa vi ”aldrig mer!” … men efter att jag sett att det var nya ägare så beslutade vi oss för att se hur det var nu. Vilken tur … för här har det hänt saker 🙂

Nya ägarna heter Anki & Lasse –  och liksom vi gillar de speedway – lite kul faktiskt 🙂

De tog över förra sommaren och har verkligen slitit för att få ordning på denna få förfallna pärla.

Vi bestämde oss för att för en gång skull kosta på oss och ”äta ute” … trodde nog att det skulle vara ”det vanliga” halvfabrikatet, som det brukar så här på mindre serveringar, men oj vad vi bedrog oss. Anki lagar all mat från grunden, bakar matbröd och bullar själv! I regel bara en rätt per dag men just denna två … marinerad älgstek med potatissallad och skinkschnitzel med potatisgratäng…

Fantastiskt gott … och stora portioner så man knappast orkade äta upp 🙂

Pingstdagens morgon gick jag ut strax efter 5… då såg det ut så här vid sjön på andra sidan vägen.

Så dags för den sista biten hem … som gick bra ända till Vånga.

Precis när vi svängde in på ”vår” väg så lät det konstigt. Punktering på ett bakhjul!

Jäklar!

Tur vi har assistans … bara att ringa efter hjälp och det dröjde inte länge innan Micke från ”Kåren” dök upp…

Ja, nu är vi i alla fall hemma igen och funderar och förundras mest över hur fort allt växer den här årstiden 🙂

Massor med blommor och massor med humlor … såå ljuvlig tid just nu!

Ja, som sagt … vi är hemma igen  – en bra vecka har vi haft och vädret har varit blandat, men mest bra.

Det blev långt det här och många bilder – kul att du hängt med ända hit 🙂

Dagarna som gick …

Nu tror ni kanske vi är ute med husbilen – det har ju varit dåligt med uppdateringar här de senaste dagarna – men så är inte fallet, utan av lite olika anledningar är vi kvar på hemmaplan. Förhoppningsvis kan vi komma iväg några dagar i nästa vecka … måste bara bli klar hos tandläkaren först.

Inte händer det så mycket heller – vet knappt vad det är för dag 🙂

I torsdags var jag i alla fall till Jogestorps Trädgård, som ligger bara en mil hemifrån. De har ett enormt utbud av både sommarblommor, grönsaksplantor och perenner. Hade som så ofta inte tänkt till innan jag åkte dit … och blev som vanligt tagen av allt som växer  både ute och i växthusen … och fastnade som alltid hos djuren. Hästarna och fåren ville inte vara med på bild och var inte synliga i sina hagar – grisarna blev jag inte insläppt till – gässen vaktade dörren 🙂

Köpte i alla fall några plantor till en cementurna, ett par säckar blomjord och lite annat smått och gott – och åker nog snart tillbaka och kompletterar med lite mer blommor.

Igår startade jag dagen med att gå ”min” väg genom skogen för att hämta tidningen i brevlådan vid gården. Trots att klockan bara var lite över sex, så var det redan riktigt varmt…

Kom ut ur skogen bakom ridhuset … och hittade en del blommande ogräs … och vid brevlådan mötte jag en höna…

Här är vägen hem…

… i dikeskanten växer en del blommor… på den ena sidan med hage och vall mest maskrosor just nu, men lite längre fram på de torra kanten på höger sida växer det ljuvliga blomsterlinet … och vid vår uppfart blommar de vita syrenerna.

Hann med en provianteringstur till Finspång också … och hade totalt glömt att det var marknadsdag där, för då hade jag inte åkt dit!

Där blev ingenting handlat … kände inte något behov och dessutom ville de flesta ha betalt i kontanter, något jag aldrig har – och köerna till den enda fungerande bankomaten var lång … jättelång.

Det blev ett långt inlägg det här … om du orkat ända hit så önskar jag dig en fin lördag!

Ett par dagar i maj…

För ett par dagar sen åkte jag till fotokompisen Carina, som bor vid sjön Glans strand några km utanför Skärblacka. Tanken var att vi skulle gå på fotopromenad i omgivningarna där hon bor … men av det blev det inte så mycket då det blåste isande kallt från sjön och detta trots att solen lyste så mycket den bara orkade.

Några bilder blev det ändå, men största tiden satt vi vid köksbordet och fikade, åt glass och pratade 🙂

Nästa träff i fotoklubben blir hos henne och vi har redan bestämt att snart ge oss ut på en ny fotpromenad tillsammans.

Bredvid vägen hos Carina finns denna glada sten 🙂

Vädret är som det är – mer april än majkänsla kan man lugnt påstå! Flera morgnar har vi haft minusgrader och frampå dan har det blåst en riktigt kall vind.

Igår, efter husbilsbesiktningen (som gick u.a.) tog jag på mig en varm tröja och tog en promenad genom skogen.

Vädret var just då alldeles strålande, men som sagt kallt!

En del blommor är överblommade … andra börjar nu…

Målet var det gamla torpet, Brunnsvik en bit bort…

Brunnsvik, förr torp under Grensholm herrgård, numer sommarstuga

Precis när jag kom hem kom vintern tillbaka!

Idag började dagen med strålande sol och en plusgrad … så det går åt rätt håll 🙂

På vallen betar dovhjortarna – mest hindar med sina fjolårskalvar som snart kommer att motas bort…

Nu finns det mycket gott att äta för 🙂

Nu framåt kvällen är det +8, halvklart och vinden känns inte riktigt lika kall…

Veckans rubrik – DJUR

Vårens sista … och likaså Birgittas sista rubrik för den här gången är DJUR…

De har alltid funnits i min närhet, på ett eller annat sätt, men så länge som jag bodde hemma så fick jag bara ha undulater. Tur då att jag hade kort väg till Ridhuset där det förutom hästar fanns både hundar och katter.

Under hela min uppväxt tillbringade jag alla skollov på landet tillsammans med alla de olika djur som fortfarande fanns på i stort sätt alla gårdar på den tiden…

Mest av allt önskade jag mig en häst, men det visste jag att det skulle jag aldrig få – därefter önskade jag mig en hund och en katt – vilket var lika omöjliga drömmar som hästen.

Min första katt var en svart hittekatt från fängelset i Norrköping och min första egna hund köpte jag för min första lön. Det var en underbar boxer, som tillsammans med katten följde mig in i vuxenlivet … och som följde med in i Lasses och mitt gemensamma liv med familj och barn.

Det har berättats för mig att jag redan som två/ treåring kunde sitta som förtrollad vid en myrstig och betrakta myrornas arbete med att bära hem byggmaterial och mat till stacken.

Till min glädje skönjer jag samma intresse hos mellanbarnbarnet Ludvig, som också gärna studerar de små i naturen 🙂

Många av bilderna är tagna under tillfällen som varit speciella på ett eller annat sätt och som sitter kvar i mitt hjärta och hjärna trots att det gått många år – som den här lilla fladdermusen som jag hittade i diskhon en tidig sommarmorgon. Trodde först det bara var ett vått löv, men såg sen att det var en fladdermus…

… eller dagen då jag fick hjälpa den här kalven till världen.

Ni som följt mig några år har sett min lilla film tidigare – om ni har ljudet på så hör ni fåglarnas kvitter i bakgrunden.

Barn och djur hör ihop…

Bilderna går som vanligt att klicka upp i större storlek…

Djur i vår närhet…

… en liten del av dem vi ofta ser på och bredvid vår väg och på eller intill vår tomt.

Hästarna också förstås – inte mina, utan grannens…

På gården finns ett tjugotal islandshästar i olika åldrar … det här är bara några av dem…

Och så för er som inte sett dem förut … här är sköldpaddsungarna som kom till oss på hösten 2007 … tänk att det snart gått tio år!

Av 4 ägg blev det två kläckta ungar – pyttesmå. Paddington och Rutan heter de och bor numer hos äldste sonen med familj, där även deras pappa Torsten och ytterligare två sköldpaddor bor…

Fler hundar och katter … samt en hel massa andra djur har funnits i vårt hem, men för att inte det här ska bli till en hel roman så måste jag sluta nu … vilket inte är helt lätt då minnena bara kommer fram fler och fler ju längre jag sitter här…

Det här är som sagt vårens sista inlägg på ”Veckans rubrik”, som nu gör ett uppehåll över sommaren och återkommer i augusti.

Om du vill se vad de andra deltagarna skriver om, så finns det HÄR.

Tack Birgitta för kluriga rubriker i April!