Det kändes lite konstigt …

… att lägga på vinterdäcken redan nu, men eftersom de är dubbfria så nöter de ju inte i onödan på asfalten och jag är förberedd den dag då halkan slår till.

Lämnade bilen hos Klasse och medan bilen fick sina däck bytta, så gick Muffin och jag på en liten promenad längs skogsvägen som löper längs kanten av skogen upp mot Veteklint.

Nedanför skogen och berget breder åkermarken ut sig …

I dag är det Alla helgons dag och jag ska åka ut till Minneslunden och tända ett ljus för Lasse … här hemma tänder jag ”hans” ljus varje morgon. Jag tänder även ett för lillebror Stefan som lämnade jordelivet förra veckan … och idag även ett för bloggvännen Ama, som också lämnat oss.

Jaha … då är det fredag igen …

… och här några bilder från lite olika promenader från veckan som nu lider mot sitt slut.

Det var en skön promenad, inte så lång, men en lagom runda på ca 3,5 km.

Muffin ställer gärna upp på bild … han är en riktig linslus.

Onsdagens morgon/ förmiddagspromenad var i samma skog, alltså hemmaskogen men en annan runda …så här såg det ut mot öster då vi gick iväg

… och här några svampfynd från då …

Torsdag f.m. … samma skog som på onsdagsmorgonen, men först en promenad upp till Norrmalm …

Gång/ cykelvägen upp till Norrmalmsfabriken …här står jag med ryggen mot färdriktningen.

… och sedan vägen genom skogen för att komma hem igen, Såg i stort sett samma svampar och samma stigar som dagen innan …

På torsdagseftermiddagen regnade det, men då jag ändå behövde handla, så tog jag bilen och fortsatte sedan bort till S:ta Maria kyrka, 1100-talskyrkan som numer är ersatt av Risinge kyrka.

Nu ny dag … men den kan jag kanske berätta om i morgon.

Önskar dig som tittar in en trevlig fredagseftermiddag/ kväll och en bra helg

Och så är det fredag igen!

Dagarna överlappar varandra, så ibland vet jag nästan inte vilken dag det är … men varje dag bjuder tack vare Muffin på nya upplevelser och härliga promenader – ibland korta och ibland längre …

De första bilderna är från en dag i veckan när jag tänkte kolla Lövfallets naturreservat … men det är ju inte alltid det blir som man tänkt. Jag hade missat att ta mina smärtlindrande tabletter och kände att det skulle nog inte bli någon njutbar promenad, så jag tittade bara var stigen gick … och hittade en tunnel under vägen.

En annan dag stannade jag till i skogen vid Sätragruvan – ett gammalt gruvområde som tidigare var en välbesökt plats, bara en kort vandring från vägen mellan Finspång och Skärblacka. Jag har bara varit i dagbrottet och det är länge sen. HÄR kan du läsa om gruvan och se lite mer bilder.

Hemmaskogen duger också bra … bara några hundra meter bort.

De flesta träden tappar ju den gröna färgen så här på hösten innan lövfällningen, men inte alen …

Så igår kväll var jag på en trevlig filmvisning i Missionskyrkan … arrangerad av Naturskyddsföreningen – och att det var just där beror på att det är större lokal än den som kan erbjudas i biblioteket. Gäst var naturfotografen Ingemar Lind och filmen hette ”Djuren på fjället” – mest om fjällrävarna, men också en del om myskoxar, renar och om mänsklig påverkan.

Mossor, mossor …

… och lite svamp blev det under söndagens utflykt med Naturskyddsföreningen.

Bladmossor, Levermossor och Nålfruktsmossor. I Sverige finns drygt 1000 arter och de vanligaste är bladmossor. Mycket intressant och lärorikt. Den duktiga och inspirerande guiden heter Staffan Carlsson. Han jobbar på Länsstyrelsen och är expert på bl.a. mossor

En mycket bra dag var det … jag lärde mig mycket och har nu beställt en ny mossflora som ersättning för min gamla som kommit på avvägar.

Jag har även lärt mig ett nytt ord, efemär … som i mossornas värld betyder att en art behöver bar jord, t.ex. åkerkanter, badstränder och liknande för att kunna etablera sig. Dock är de kortlivade och tål inte konkurrens med mer snabbväxande arter.

En del svampar hittade vi förstås också … trattkantarellerna var få, men de som fanns plockades snabbt.

Nu redan onsdag … ännu oplanerad, men en skogspromenad blir det säkert.

I Ugglebo …

… tillbringade jag eftermiddagen igår. Ludvig var hemma från skolan efter magsjuka – nu helt återställd men som sagt hemma även denna dag. Uttråkad och ensam … klart farmor kommer då 🙂

Vi började med att fixa lite lunch … fattiga riddare. Snabbt, enkelt och gott.

Glömde att fota, så bilden kommer från nätet …

Sen tog vi oss en promenad … men med tanke på Muffins tass, så blev den inte så lång … bara ett par km fram och tillbaka. Tanken var att gå ner till strömmen för att se om bävrarna fällt några nya träd, men då det gick kor med kalvar i hagen … inga små kalvar, men ändå, så kändes det inte så lämpligt då vi hade Muffin med oss.

Kunde inte låta bli att ta en bild på den vackra asken bredvid vägen.

Istället fortsatte vi en bit och gick sedan över järnvägsbron och bron över Motala ström … och in en stig ner till vattnet …

Nu vet jag förstås inte om någon av er har några egna erfarenheter av vandrande pinnar, men hemma hos oss fanns det alltid massor med djur … förutom hundar och katter – och under några år även höns och en ”getabock”, så fanns även vandrande pinnar, ökenråttor, kaniner, marsvin, fåglar, eremitkräftor, salamandrar, krabbor, grodor och även några ormar … och min älskade sköldpadda ”Edla Sköld” … tyvärr överkörd av sopbilen under en av sina rymningar.

Men tillbaka till de vandrande pinnarna … någon av sönerna ville ha – och jag var aldrig svårövertalad.

De var bara ett par cm när jag köpte dem … men åt med god aptit och växte … lade ägg i sanden i sin stora glasburk – och de blev fler och fler.

Efter några månader upptäckte jag att mina krukväxter såg alltmer slitna ut – och gissa vem/ vilka som varit där och fått sig ett antal skrovmål? Just det några förrymda pinnar!

Ungefär samtidigt hände det sig att när jag öppnade en skåpslucka i köket, så satt där en riktigt stor pinne och gungade lugnt på sina långa ben …

Nu var intresset inte på topp längre, utan vi gav bort alla pinnarna till en ny familj … men det blev till ett roligt minne.

Efter en blåsig och regnig morgon så skiner nu solen, blåser gör det dock fortfarande … och nu är det dags för en promenad

🌞🌞