Vår …

Trösthandlade lite blommor på Blomsterlandet en dag i veckan …

Där fanns också detta ljuvliga dvärgkörsbärsträd …

… men det fick stå kvar, till glädje för andra kunder.

 

Ungefär en mil hemifrån oss finns en jättefin handelsträdgård, Jogestorps Trädgård – och dit brukar jag bege mig då och då, senast nu i veckan som gick.

Handlade penséer och lite annat och hälsade på fåren i hagen och gässen och ankorna i deras köksträdgård …

 

Jag brukar göra en god sallad, en s.k. Treveckorssallad, men den brukar gå åt på bara några dagar!  Jag vet att Paula gör den också – såå god, men inget för Ama förstås, men kanske någon mer vill testa.

Receptet hittar du om du klickar på bilden

Min ser inte lika fräsch och nygjord ut som Zeina´s, men var gjord en dag innan och har stått och saftat till sig lite. Dessutom saknas den gröna paprikan …

Jag återkommer med Skyltsöndag framåt kvällen. … tror jag.

Läget är lite försämrat med Lasse idag, så han har fått en akuttid till Finspång vid lunchtid, så håll tummarna att de inte vill lägga in honom igen! Återkommer om det också!

Liten uppdatering! Lasse fick följa med hem igen! Efter en orolig f.m. med ett vätskande svullet ben fick vi komma till Jourmottagningen i Finspång. Sänkan hade sjunkit ordentligt, men varför benet var svullet och vätskande fick vi inget svar på.

Med kompressionsbandage och vätskedrivande tabletter så fick han följa med hem igen … och det känns bra! 🙂

Flowers on Fridays # 35

… och en bra nyhet – Lasse får komma hem idag och plötsligt känns allt mycket bättre!  Så här snabbt har han inte fått komma hem förut, men jag är glad förstås.

Nu lyser dikeskanterna gula …

Det är bloggvännen Susan, som är skapare av denna utmaning – och alla som vill är välkomna att vara med!

Det här är hennes teman:

– Trees on Tuesdays
– Black and White on Wednesdays
– Flowers on Fridays

Deppigt …

…  och frustrerande på samma gång. Jag är så ledsen över allt och orkar inte riktigt med vardagen just nu.

Har mycket jag borde göra, men som alltid när när Lasse blir inlagd, så drabbas jag av någon slags handlingsförlamning. Istället för att ta tillfället i akt, ta tag i det som behöver göras och sätta fart, så sitter jag bara här …

Ingen hörde av sig från sjukhuset igår, men efter en del telefonsamtal så fick jag veta att han var inlagd på avdelning och kunde ringa dit. En trevlig sköterska bekräftade att det åter är rosfeber och att han behandlas intravenöst med antibiotika. Han brukar svara bra på det, så det hoppas jag han gör den här gången också.

Besöksförbud råder, men jag har fått tillåtelse att lämna en påse med mobiltelefon, hörapparat och glasögon  – ja, inte direkt till honom förstås, men genom att ringa på avdelningens dörr. Det känns OK att vi kan ha kontakt så … och att han kan fördriva tiden lite med tidningsläsning på telefonen.

Sixten, min trogna följeslagare …

Håller koll på mig och omgivningarna …

Ett stort och varmt TACK till er alla för er medkänsla och tröstande ord.

Kram