En härlig dag …

… 20 grader varmt och soligt till halvklart väder – alldeles perfekt!

När solen just gått upp och börjat skingra den grå dimman … då var det så här fint!

Ännu finns det en del blommor kvar i trädgården …

Lejongap

Höstaster

Ringblomma

En ringblomma till

Stor blåklocka

Julrosknopp

Gräslök

Lönnens löv blev bara gula i år … men det är ju fint det också.

Murgrönan strävar uppåt i lönnen …

Efter inspektionsrundan i trädgården gick jag till skogen istället 🙂

En del svampar såg jag, men mest såna som varit med förr … det har ju i och för sig denna också varit, men den är så fin så den får vara med idag igen 🙂

Stubbhornet som nu finns på de flesta gamla lövträdsstubbarna i skogen …

Raggskinn har jag nog också visat förut … alldeles luden på ovansidan.

Undersidan är slät … och när jag lade den på björklågan kom genast en myra för att kolla vad jag höll på med 🙂

Passerade en av hagarna  … där gick två ston, men bara det ena ville vara med på bild.

Det är inte bara i trädgården det fortfarande blommar, utan även i dikeskanterna och på ”långa gärdet” …

Rölleka

Rödklöver

Rödklint

Penningört, eller närbesläktad

Stor blåklocka

Baldersbrå

Trots det fina vädret med både sol och värme, så ser man att hösten är på gång…

Ha en trevlig lördagskväll och en fin söndag!

Annonser

Ingen sol …

… men ett ljuvligt väder var det ändå igår. Jag hade ett ärende till samhället och på hemväg stannade jag till vid Ribbingsholms naturreservat. Nu var det inte själva reservatet jag skulle till, för vägen dit brukar vara lerig och tråkig att gå så här års. Siktet var istället inställt på allén – den gamla vägen in till Skärblacka. Här brukar det vara en enorm färgprakt, men i år är den betydligt blekare. Hade solen kommit fram som SMHI lovat, så hade det nog blivit lite bättre, men så var inte fallet.

Förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II

Hundrädd joggare so ropade på långt håll – Har du hund? Nix, sa jag … han trodde jag hade en svart påse i handen … det var min kamera 🙂

Här finns lite färg …

… och på andra sidan åkern också …

Nästa avhopp från vägen blev en liten bit längre bort, vid Mårängens camping … mina gamla trakter från då vi bodde alldeles intill. Här finns en fin promenadväg utefter ån och längs med sjökanten …

Den gröna linjen är min promenadväg på ett ungefär … på våren är här fullt med blåsippor, sommartid kan man hitta roliga insekter och på hösten brukar det finnas mycket svamp. Två badplatser finns det och en campingplats … liten lekplats med sandlåda, gungor och studsmatta och en beachvolleyplan.

Orgaån

Stigen uppför berget … mycket rötter är det …

Vy över sjön Måren – Finspångsvägen i bakgrunden.

dEn mindre av badplatserna.

… ännu mer rötter.

Campingen

Så mycket svamp blev det inte – inte matsvamp i alla fall.

Men, som sagt … ett par sköna promenader blev det 🙂

 

 

Hösten har kommit …

… ja, nu är den då här på riktigt och jag tycker det är så skönt!

Jag har ju klagat lite på att vi inte fått se några fina höstfärger här  … men nu börjar det hända lite. Rönnarna är torra och bruna, men lönnarna börjar bli fina, liksom asparna som börjat skifta i gult och rött … så vackert i naturen – och jag vill absolut inte missa dessa fantastiska årstidsväxlingar som vi har!

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större storlek och för att läsa texterna …

Droppar på fallet rönnblad.

Färggrant under oxeln i hagen …

… ett av löven i lite närmare.

Ett av miljoner björkfrön har landat här på det vissna bladet av örnbräken.

Hittade en del svampar, mest pyttesmå hättingar – arter som är hopplösa att artbestämma, men även en svamp, som tidigare ansågs som en fin matsvamp, men som numer avrådes från att ätas. Den heter riddarmusseronen och finns i två olika former – en som växer med björk och asp och en som växer med tall. Det var just den växer i barrskog som orsakade omvärderingen, då några fransmän blev förgiftade och en t.o.m. avled efter att ha ätit stora mängder av svampen. Jag äter den fortfarande, men bara den som växer med nämnda lövträd … och jag bjuder ingen annan på den (undantaget Lasse) 🙂

Under gräset gömde sig några riddarmusseroner …

… vänder man på dem så är skivorna lysande gula.

Ockragul grynskivling fanns det många av … en liten skönhet, tycker jag 🙂

Några korpar flög över oss … kanske var de avundsjuka på Olles upphittade rådjursklöv 🙂 Försökte fota dem i flykten, men det blev sådär … två av dem landade i en tall och den tredje i en tall strax intill …

Samtalar om något …

… har också åsikter att dryfta!

Det blev lite suddigt, men utan stativ och på långt avstånd så får jag kanske acceptera det …

Gårdagens promenader var i sällskap med allra finaste Olle och vi njöt båda av det sköna vädret – grått visserligen, men 15 grader varmt 🙂

Olle ville inte posera på stenen och ser väldigt ointresserad ut … men vi hade det trevligt där i hagen! Medan Olle hittade på en del spännande saker att leka med … som pinnar, kottar, rötter och rådjursklövar … och däremellan grävde en del hål och gjorde några snabba race, så kunde jag lugnt botanisera bland småsvampar och droppar 🙂

Den här dagen, onsdag startar med gråväder, men det ska bli bättre frampå dagen och då blir det nog en tur med kamera och svampkorg till något av reservaten i närheten …

Vad …

… skriver man om, när inget hänt?

Bara en skadad fot, som gör att det inte blivit några skogspromenader.

Det som då trots allt hände, det hände i torsdags när Olle var här. Vi var i fårhagen … Olle sprang runt och hade såå kul med en hittad rådjursklöv och jag låg på knä och fotade småsvampar i gräset. Precis när jag reser mig hör jag hur Olle kommer i full fart – Han hinner inte väja… jag hinner inte hoppa undan och förresten visste jag ju inte åt vilket håll jag skulle ha hoppat – jag hade ryggen emot. Pang sa det … AJAJ … och där ramlade jag ihop, svimfärdig av smärta. Jag kände hur det smällde till och var övertygad om att jag brutit foten. Efter en stund kunde jag resa mig och insåg att så illa var det nog inte. Vi linkade sakta hem … och Olle tyckte nog jag blivit väldigt konstig – och undrade säkert varför det inte blev någon skogspromenad. Det blev över huvud taget ingen mer promenad den dagen, bara korta kissrundor bakom vedboden.

Frostig morgon.

Liten brun svamp …

… och en liten vaxskivling

Lökbrosking – liten vitlöksdoftande svamp … som även smakar vitlök!

Skivorna på lökbrosking och den typiskt rödbruna foten.

Glitterbläcksvamp i solsken

Glitterbläcksvamp, någon dag äldre …

Nu har det gått ett par dagar och foten är mycket bättre … så idag ska vi trava ved 🙂

Ha en bra lördag!

Stadsbesök …

… med en titt i barndomens kvarter.

Skjutsade Lasse till kontroll hos hans doktor och medan jag väntade åkte jag till Ljuratorget – platsen i Norrköping där jag växte upp på under 50-60-talen. Runt detta torg fanns på den tiden massor med affärer – bl.a. ett av de första ”snabbköpen” i stan, fiskaffär,  en ”modern” mjölkaffär där man fyllde på sin medhavda mjölkflaska i en automat, bank, apotek, manufakturaffär, blomsterbutik, cykelaffär och en damfrisering. De två sistnämnda finns fortfarande kvar, men i andra lokaler och med nya innehavare (förstås). ICA-butiken finns också kvar och en affär med hundprylar har funnits där sen många år också … dessutom en affär där man säljer fönster, men annars är det ganska öde.

Ljuratorget heter platsen – inte mycket till tor – bara en stor parkering …

Huset där jag växte upp.

På gaveln fanns en fin uteservering som hörde till kondiset …

När jag var barn var det en sån här trappa över hela uppfarten – där cyklade vi i full fart utför – tur det inte var så mycket trafik 🙂

Där vid de lummiga träden, där fanns förr en fin damm med guldfiskar och bakom den bredde Ljuraparken ut sig … nu finns har en förskola … och hur det ser ut i parken får jag kolla en annan dag.

I ett av grannhusen hade jag många lekkamrater – lägg märke till ”Gull-Olle” – Norrköpings skyddshelgon, på väggen …

Albrektsvägen, där vår lilla gatstump började var en av de mest trafikerade gatorna på den tiden – österut … där är skolan som jag gick mina första sex år i.

Åt andra hållet, längst bort i bilden, vid trafikljusen fanns ”Ringborgs hörna”, – en olycksdrabbad korsning där det inte fanns några trafkljus då …

Ja, här växte jag upp, men de flesta veckosluten var jag hos min mamma eller hos mormor och morfar ute på landet …  och för övrigt bodde jag nästan i Ridhusets stall, på andra sidan parken … och alla sommarlov tillbringade jag ute på landet, oftast på en gård vid Hov ute på östgötaslätten, strax utanför Vadstena.

Doktorn var nöjd med Lasse och för en gång skull skrev hon inte ut några nya mediciner – hon ändrade inte ens på doseringen på någon av dem han redan har – och det har nog aldrig hänt förr!

Hemma igen, efter maten tog jag en promenad … måste ju motionera både mig och kameran – och till min glädje såg jag en del nyuppkomna svampar! 🍄🍄🍄 😁

Mest småsvampar, som dessa …

Små bruna galerinor, hättingar …

Flåhätta … typisk med sin gula fot och klibbiga hatthud som går lätt att flå av …

En annan hätta – vet inte vilken …

… ganska många ännu mindre, som de här … jämför storleken med granbarret den växer på!

Barrbroskingar … varje svamp har sitt eget barr att växa på.

Barrbrosking och de svarta ränderna på barren är också en svamp – barrsprickling

… och ännu mindre, en liten collybia, nagelskivling, som här växer på en gammal rutten svamp.

På en stubbe fanns fina bläcksvampar, glitterbläcksvampar … och på en annan växte det även stubbhorn.

Glitterbläcksvamp …

… här är det fler …

… och stubbhorn.

Ingen av svamparna i det här inlägget är någon matsvamp … ingen direkt giftig, men ändå inga matsvampar.

Haha … tänk att man kan bli på så bra humör för att man hittar lite svamp! 🙂