Glad Måndag …

… önskar jag dig som tittar in!

Den röda skålsvampen fick vara med på bloggen redan igår och här är den igen. Scharlakansskål! Den anses som ett vårtecken, men under barmarksvintrar dyker den upp redan i december, januari.

Jaha, tänker du … och undrar varför jag blir så glad för den sakens skull … jo, det är en ny lokal för den och det bara några hundra meter hemifrån.

Jag känner mig dessutom jätteglad idag för att de svenska handbollskillarna fullkomligen krossade det ryska laget igår kväll. Bilden här under kommer från Handbollslandslagets hemsida.

HÄR kan du läsa om det om du vill.

210118 Jonathan Edvardsson, goalkeeper Andreas Palicka, Hampus Wanne, Alfred Jönsson, Jim Gottfridsson, Max Darj, Daniel Pettersson, Fredric Pettersson, Lucas Pellas, Jonathan Carlsbogård, goalkeeper Mikael Aggefors, Lucas Sandell, Valter Chrinz, Linus Persson, Felix Claar and Oskar Sunnefeldt poses for a photo after the 2021 IHF World Handball Championship match between Sweden and Egypt on January 18, 2021 in Cairo. Photo: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN / COP 200 / MB0094

Det är Carita som inspirerar till dessa måndagsinlägg!

Trettonhelgen …

… är ingen helg som vi brukar fira och det gör vi inte i år heller. Här är julen undanstökad för den här gången!

I förrgår låg temperaturen strax under nollan och det kom lite snö – med betoning på lite …

Igår visade termometern strax över noll … den lilla snö som kom är i stort sett borta och promenaden blev kortare än jag tänkt och kändes ganska inspirationslös. Halt, men inte p.g.a. snö och is utan av lera gjorde att den tänkta promenaden kortades ner betydligt.

Nu på Trettondagens morgon visar termometern -1,5 … när jag skriver detta är det fortfarande mörkt ute och hur dagen blir är ännu oklart.

Svampåret 2020 …

… blev inte det sämsta ”i mannaminne” – men inte världens bästa heller. Mycket beroende på att vi hade en ganska torr sommar och detta för tredje året i rad. Lite mer regn i år än de två tidigare, men skogarna häromkring verkar inte ha återhämtat sig sen den förskräckligt torra sommaren 2018.

De äldsta, de vackraste och de artrikaste skogarna har skoningslöst avverkats under de två, tre senaste åren – och ”som grädde på moset” blev det flera stora avverkningar p.g.a. granbarkborrarnas framfart, vilket knappast gjort saken bättre. Skogarna här verkar ha gått in i något slags chocktillstånd och svamparna hukade förskräckt djupt nere under markytan.

De första matsvamparna brukar dyka upp runt midsommar … men i år fanns i stort sätt ingenting förrän i början av augusti …

De första att dyka upp i granskogen var citronslemskivlingarna, vilka är riktigt goda matsvampar!

Någon vecka senare kom de här …

Sen tog det slut på svampfronten igen … torrt, torrt … och torrt!

September började bra med massor med stolta fjällskivlingar! Sedan även en del puckelfjällskivlingar, en och annan karljohan, enstaka kantareller, ett fåtal kremlor och några strävsoppar.

Sen kom flugsvamparna! I massor!

Nästan inte några kantareller … alla ”mina” ställen är borta … tur de inte tillhör favoriterna och tur att jag kan en del andra …

November … och äntligen kom trattkantarellerna! Egentligen brukar jag inte plocka dem, men i brist på kantareller så har jag gjort det i år – de är goda till soppa i alla fall – och är perfekta att torka för att använda som svampkrydda.

Sist ut på matsvampsfronten var som oftast vaxskivlingarna som man hittar i naturbetesmarker …

Casper är inte så intresserad, men Ludvig och Charlie följer gärna med ut och plockar svamp …

Övervägande matsvampar, förutom galleriet med flugsvampar … kanske kommer det lite andra vid ett annat tillfälle.

Ha en fin lördag!