… som visar sig så här strax efter snösmältningen är scharlakansskål och nu var det dags att åka till en av lokalerna där den alltid brukar finnas.
Såg hjortar på två olika platser under den korta färden till ”mina” vårskålar …
Parkerade och följde den gamla igenväxta vägen …
Den gamla vägen.
I kärret finns bara tunn is kvar.
Isen smälter …
Vackra lavar …
Blev lite förskräckt när jag såg den uppbökade marken där vildsvinen varit i farten.
Här har de jobbat rejält …
… lite orörd mark har de lämnat.
Det finns en del orörd mark kvar, men … de röda skålarna brukar finnas just där vildsvinen jobbat som mest, men … den som söker, den finner brukar man säga – och ja, i det här fallet så stämde det 🙂
Om du vill så kan du läsa om denna lilla skönhet på min svampsida … där finns några nytagna bilder + några gamla …
Hemma igen gjorde jag en liten vårplantering att ha vid trappan 🙂
Har lite annat för mig under dagen, men återkommer framåt kvällen med skyltar … 🙂
… har idag övergått till gråväder med duggregn. Då jag inte har något annat att skriva om, så tänkte jag visa er några av mina svampböcker.
Den här, ”Strömboms svampbok” är min äldsta från 1882 …
De enda bilderna är de pärmens insida och första bladet …
En ganska tunn bok och
2:a upplagan utgiven 1882
Lite reklam för en ”kokapparat” mm…
Lönnegrens ”Nordisk svampbok” är från 1895 …
Även denna en tunn bok …
Utgiven av Hemlandsvännens förlag1895
Några recept finns också …
Precis som i Strömboms bok så är de enda bilderna de på pärmens insida …
Här är ytterligare några …
Dr. M.A. Lindblads svampbok från 1901 … till den finns en svampplansch – tyvärr har jag inte den …
En tunn svampbok med beskrivningar och recept …
Antonio Carluccio en rolig italienare som är helt galen i svamp. En trevlig bok från 1989 … fylld med fantastiska svamprecept.
Spännande bok om svamp och dess användning från förr till nu. Från 1986
Det här är min största … och min minsta svampbok …
Den lilla har lätt plats i fickan, medan den stora som väger nästan 2 kg får stanna hemma.
Så … sist men inte minst, boken med de vackra handmålade svamparna …
Min käraste bok …
Här omnämns jag … och lite stolt är jag 🙂
Den scharlakansröda vårskålen plockade jag och skickade till tecknaren Bo Mossberg … och detta fina tackkort kom tillsammans med boken.
Mycket har hänt i svamparnas värld under de drygt hundra åren – många har fått byta namn och många är omvärderade ur matsynpunkt. Har ni gamla svampböcker så behåll dem gärna, men använd dem inte som kunskapskälla vad det gäller svamparnas användning. För det ändamålet rekommenderas en så ny svampbok som möjligt!
Ja, detta var ett litet smakprov av mina svampböcker … ingen av dem har egentligen något värde, men jag gillar dem mycket och kanske kommer ni att få se fler en annan gång 🙂
Veckans ord hos Sanna är GROVT – och det första jag kom att tänka på var en svamp som heter grovticka! Konstigt va? Ingen matsvamp, men en bra färgsvamp som ger gula, gulbruna nyanser på ullgarn …
Grovt räknat äger jag runt 80 svampböcker … de äldsta från sent 1800- tal.
Gärdsmygen fortsätter även denna vecka med sitt färgglada tema … så då gör jag det också 🙂
… så känns det fint att veta att den kommer tillbaka i år också.
Snart är första vårmånaden här – ja, i alla fall om man som jag bor i södra halvan av vårt avlånga land 🙂
Återanvändning är bra och ligger liksom i tiden, så följande bilder är arkivbilder från mars förra året. Den 8:e drabbades vi av ett bakslag med ett rejält snöfall, men i övrigt kunde vi njuta av barmark 🙂
vårens första tussilago
gräsmattan full med vinterkrokus…
Snödroppar…
… massor med snödroppar…
första blåsippan!
Hasselblomma och hänge…
Hasselblomman – en liten blomma …
Scharlakansskål
Årligen återkommande istölt i Skärblacka
första tranorna
Vårblå himmel och talgoxen bjuder på vårvisslingar…
Matgäster… Smutsigt köksfönster och suddig talgoxe … äsch, det får duga ändå…
Om våren ska komma lika tidigt som förra året … ja, då får den nog sätta fart nu!
Ja, ni vet ju att jag bor i skogskanten och att jag går mina skogspromenader i stort sätt varje dag och mår såå bra av det.
Jag har under alla år vi bott här varit så glad och tacksam att den allra närmaste skogen fått vara ifred … men nu verkar det som min allra värsta oro är befogad … och det känns inte alls bra.
Överallt dessa rödgula remsor …
Snart är den här skogsvägen kanske ett minne blott …
suck …
Här är de djupa spåren kvar efter skogsmaskinerna som tog sig fram här för många år sedan…
Vet inte vem som ställt dem här … två tomma flaskor, snyggt uppställda mitt i skogen …
En gammal granstubbe har blivit hem till en ny gran 🙂
Tro det eller ej … jag hittade tre fina kantareller – dessa två och en strax bredvid. Verkar nyuppkomna för annars borde jag sett dem tidigare 🙂
Ekkrös … en gelésvamp som man kan hitta året runt.
Vackert med solbelyst mossa …
Någon av bägarlavarna …
… fler bägarlavar.
Jodå … jag är fullt medveten om att skogen ska skötas … nu kan jag bara hoppas att det mest är fråga om gallring, för det finns en del planteringar som behöver gallras, men en del av skogen är den allra sista spillran av – om inte riktig gammelskog, så i alla fall hyfsat gammal med träd i olika åldrar. De allra äldsta delarna av skogen har ju redan försvunnit undan för undan … och nu kanske det allra sista försvinner. Snart kanske vi inte längre bor i kanten av skogen utan i kanten av ett hygge och det gör mig såå ledsen.
