Dagar att minnas …

… supertrevliga dagar hos vännen Tove i Karlstad!

Dagar med mycket prat och många skratt – och när Tove blev ivrig så fick jag träna min norska förståelseförmåga … och den fungerade bra!

Hon mötte mig vid tåget och här är vi på väg hem till henne …

… över Glasbruksbron …

Nästa dag ut på promenad!

Vid Sandgrund står denna speciella hägg … en stam, men ändå olika blommor!

Vid Gästhamnen gästade de här fisktärnorna …

Ett besök vid Lars Lerins museum på Sandgrund blev det förstås – och med det även dagens höjdpunkt. Jag som egentligen inte är det minsta spontan … ganska blyg … jag vet inte vad som flög i mig, men hur som helst så när Lars Lerin kom nerför trappan i utställningshallen så hade jag Toves ord ringande i mina öron. ”Anki, håll i mig, så jag inte springer fram och kramar honom!” Jag vände mig mot Lars och upprepade hennes ord och med ett stort varmt leende fick vi var sin kram! Denna händelse levde vi sen med hela dagen och jag är fortfarande glad att jag vågade 🙂

Tove bjöd på gästfrihet … här är det snart dags för mat! Nötfärsbiffar, ugnsrostad potatis, grönsaker och så ett glas vin (eller två). Mycket gott var det!

Toves och även Dittes vän Elaines fina tavla över matbordet …

Många fler bilder blev det förstås – och ganska många skyltar som säkert dyker upp på söndag!

Jag hade mer packning med mig på hemvägen än när jag åkte dit – ett par nästan oanvända jeans som var för stora för henne, men lagom åt mig … och framför allt tre tavlor!

Jag kom hem igår framåt kvällen efter en lite konstig, men ändå en rolig hemresa med trevliga möten. Kanske återkommer jag om den.

Idag lite trött, men glad, så idag får det bli en vilodag.

Här är det tre tavlorna – ser att jag behöver finjustera lite … använde de hål som redan fanns, men det blev inte helt OK.

Solskensdagar …

… i torsdags med barnbarnen …

Kusinerna Charlie och Oskar – grannar och lekkamrater …

På hemväg stannade jag till vid ett av mina ställen där det brukar vara gott om blåsippor … och visst fanns det en del även denna vår, trots att den fina gamla skogen är näst intill borta p.g.a. granbarkborrarnas framfart, men inte alls lika mycket som vanligt.

Vid vägkanten hittade jag även några tussilago …

Igår, fredag var ännu en solskensdag. då jag var bjuden till f.d. grannen Inger. Vi bodde grannar för mer än 20 år sedan, innan vi flyttade till huset i kanten av skogen, men har hållit lite sporadisk kontakt. Det blev några väldigt trevliga timmar och vi hade mycket att prata om. Hon blev änka för bortåt femton år sedan och det kändes så bra att utbyta tankar med henne som har gått igenom allt med att vårda en svårt sjuk livskamrat och ta hand om allt efteråt.

Nu har vi planerat att min inplanerade nästa resa till Vadstena i april, den ska vi göra tillsammans – och det ser jag fram emot 🙂

Efter gårdagskvällens ruskväder med blåst och snö, så skiner nu solen igen.

Avslutar med dagens teckning i min kalender – känns som jag kommit dit – och bryr mig inte så mycket längre – inte om mina egna fel och inte om andras 🙂

Var är de?

… ja vännerna som var gemensamma? Känner mig faktiskt bortglömd.

Vi … Lasse och jag alltså, hade inget stort umgänge och inte jättemånga vänner som vi umgicks med och med åren har det glesats ur av olika anledningar …

Nu är det drygt fem månader sen Lasse lämnade mig … då i samband med det hörde de av sig, men sen har jag inte hört något. Ett par julkort, men inget mer … undrar varför? Ingick inte jag i vår vad jag trodde gemensamma vänskap?

Nåja, jag har egna vänner … mina barn och barnbarn förstås, några gamla och mycket kära vänner och även ett par nya genom Naturskyddsföreningen – och inte minst er, mina fina bloggvänner!

Tack för att ni finns!