Fredag e.m. kl. 15:03 …

… fångades min blick av solljuset på väggen i vardagsrummet och jag kunde förstås inte låta bli att hämta kameran.

En stund senare, kl. 15:40 såg himlen ut så här …

Nu en ny dag … och om en stund ska jag bege mig iväg till Ugglebo för att fira Calle som fyllde år härom dagen 🙂

Jag hörde en fågel sjunga …

… det tog en stund innan jag hörde vad det var och ytterligare en stund innan jag kunde lokalisera den, högst upp i toppen av en gran!

Innan jag lyckades hitta den med kameran och zooma in den så var den förstås borta!

En rödhake!

Så här satt den, högst uppe i toppen på granen … och sjöng som om det vore en vårdag!
Bilden är som synes gammal !

Jag gick genom skogen och kom fram till det lilla kärret som för dagen var till bredden fullt med vatten …

På andra sidan tar ett tråkigt kalhygge över …
… och därifrån såg det ut så här.

Jag gick runt kärret och tillbaka genom skogen … och i ögonvrån ser jag något, som ser ut som ett djur …

… där vid pilen …
… ritade i konturerna – och visst ser det ut som ett djur som hoppar iväg!

Jag satt mig på knä för att fota det fina ormbunksbladet och några sporkapslar, när jag kände mig iakttagen!

Nästan hemma igen … stannade jag till och hälsade på de trevliga stubbhornen … och hittade även en stubbe med gamla glitterbläcksvampar.

Idag inbjuder inte vädret till någon längre skogspromenad … mulet och tidvis duggregn, men det är ändå full fart vid fåglarnas mathak 🙂

Hallå där … vi behöver påfyllning!

I rök och sand …

Så konstig f.m. det var igår … varmt och skönt, men en ovanlig mörk morgon – molnigt och ett konstigt ljus

Lasse hade gått till vedboden och jag gick ut på trappan för att skaka av badrumsmattan när jag får se något konstigt på himlen. Det tog ett ögonblick innan jag insåg att det ljusa, glänsande klotet faktiskt var solen … har aldrig sett den så förr.

Snabbt in efter kameran … första bilden tagen från trappan – sen på med skorna och iväg upp till vedboden. – Lasse – du måste komma och titta på solen, ropade jag och sen försökte jag knäppa några bilder – inte det lättaste – här insåg jag åter att min kamera har sina begränsningar…

En nästan spöklik känsla innan solen efter ett tag åter lyste som den brukar … och det dröjde inte förrän förklaringen dök upp i media och då blir man faktiskt lite förundrad. Rök från skogsbränderna och sand från Sahara som följt med de kraftiga vindarna i bakvattnet av orkanen Ophelia … ja, inte vet jag, men en konstig känsla var det. Ibland känns jorden liten…

Resten av dagen bjöd på fint väder – sol och 16-18 grader varmt … men med lite kylig vind…

Höstastrarna … blommar som finast just nu.