Det är varmt …

… men jag tänker inte gnälla – istället har jag gått inomhus och är glad att det är hyfsat svalt här inne i alla fall 🙂

Klockan var här 05:23 – och det är strax efter solens uppgång

Gick en vända i trädgården igår kväll … och en tidigare idag och här kommer lite blommor.

Utanför fönstret i Lillstugan.

Jag har hela tiden hävdat att jag inte har någon klematis … fel, fel, fel … jag har en som jag glömt!

Den ville sig inte och jag flyttade den till ett ”skräphörn” vid berget – och där blommar den varje år!

Jag vet att det är många som inte gillar tagetes … men det gör jag! Speciellt denna stora Linnétagetes.

Jag fastnade i det nybyggda nätet under äppelträdet – och lyckades få en bild på denna orakade korsspindel.

Ha en bra dag … njut av värmen, ni som gillar den … själv tänker jag nog inte göra ett dyft mer idag! 🙂

Sixten tar det också lugnt!

Misslyckat …

En tidig morgon såg jag att Sixten spanat in något i den täta växtligheten vid källartaket … han satt alldeles stilla och jag tror inte ens han blinkade under flera minuter …

Vi misslyckades, både han och jag – han missade vad han nu spanat på – och jag med bilderna, men tycker det blev en rolig bild ändå, den sista.

Söndag …

… med lite bilder från igår.

För första gången på flera år så odlar jag igen! Både i och utanför växthuset …

Här min vildpelargon Pelargonium australe

Min gamla moderplanta har fått en större kruka och ny jord … i mitten en stickling och t.h. så här ser blomman ut.

Vi har ofta besök av makarna Stenknäck, så också igår. Herr Stenknäck hade inte lust att vara med på bild …

… men frun var visst inte mätt, utan stannade en stund till.

Till sist en bild på Sixten …

… där jag är, där är också Sixten.

Jag återkommer med skyltar framåt kvällen.

Ha en fin söndag!

Deppigt …

…  och frustrerande på samma gång. Jag är så ledsen över allt och orkar inte riktigt med vardagen just nu.

Har mycket jag borde göra, men som alltid när när Lasse blir inlagd, så drabbas jag av någon slags handlingsförlamning. Istället för att ta tillfället i akt, ta tag i det som behöver göras och sätta fart, så sitter jag bara här …

Ingen hörde av sig från sjukhuset igår, men efter en del telefonsamtal så fick jag veta att han var inlagd på avdelning och kunde ringa dit. En trevlig sköterska bekräftade att det åter är rosfeber och att han behandlas intravenöst med antibiotika. Han brukar svara bra på det, så det hoppas jag han gör den här gången också.

Besöksförbud råder, men jag har fått tillåtelse att lämna en påse med mobiltelefon, hörapparat och glasögon  – ja, inte direkt till honom förstås, men genom att ringa på avdelningens dörr. Det känns OK att vi kan ha kontakt så … och att han kan fördriva tiden lite med tidningsläsning på telefonen.

Sixten, min trogna följeslagare …

Håller koll på mig och omgivningarna …

Ett stort och varmt TACK till er alla för er medkänsla och tröstande ord.

Kram

Hurra!

… för Charlie, som fyllde 2 år i påskhelgen, men som vi firade idag!

Ett trevligt kalas med fullt hus … 8 vuxna och 6 barn … fullt ös!

… och HURRA för regnet! Bara några droppar, men ändå … 🙂

Till sist några bilder från i morse …

Morgonbesök av nyfiken ekorre …

… och här kommer Sixten 🙂

Ha en trevlig lördagskväll!

Vad gör du?

Jag skulle ta några bilder på krokusarna under äppelträdet … då dök Sixten upp och undrade vad jag höll på med 🙂

En härlig vårdag igår … idag molnigt, men lite mildare och så infaller Vårdagjämningen i kväll kl 22:58.

Kärleksparet väntar otåligt i växthuset …

Önskar dig en fin dag!

Sixten …

… ja, vår katt alltså – eller om det är tvärtom för han låter sig inte ägas. Första gången vi såg honom var på julafton 2007.

Det här är en av de första bilderna på honom och är tagen på senvintern 2008.

En mycket skygg katt …

Efter att ha varit försvunnen i tre, fyra månader under sommaren blev vi förvånade när han dök upp igen  på hösten.

Den här bilden är från julen 2008.

Sixtens ”vintertält” … här var det i alla fall bättre än i torpargrunden under huset.

Det dröjde ända fram till hösten 2009 innan han vågade komma in … och då först ett par månader efter att vi blev hundlösa. Fortfarande enormt skygg … och det är han fortfarande. Bara jag kan klappa honom utomhus, men inne ligger han helst i Lasses knä eller i soffan.

Sixten i soffhörnet … en ganska nytagen bild …

Fina Sixten … en riktig fegis, men duktig på att hålla huset musfritt!

Han kommer och går som han vill … och bestämmer det mesta här hemma 🙂

Under alla år så brukar han ge sig av på en vandringsrunda och är ofta försvunnen från några veckor till några månader under sommarhalvåret och vi har ingen aning om var han är – han är som bortblåst. Trots att han hittills alltid kommit tillbaka så är vi förstås oroliga … tänk om han kunde berätta …