Nemas problemas …

… trodde vi – tänk så fel man kan ha!

Lasses körkort försvann spårlöst … och efter att vi letat överallt, så blev det förstås till att förlustanmäla och beställa ett nytt. Snabbt, enkelt och till det facila priset av 100 riksdaler så fixades både ansökan och fotografering med hjälp av en trevlig dam på Trafikverket i stan.

På Trafikverket kan man låta en nära anhörig, t.ex. den äkta maken/makan intyga att man är den man säger sig vara  – i det här fallet var det alltså jag som fick visa mitt körkort och de gjorde en koll mot Skatteverket, att jag är jag och att vi är man och hustru …

Så långt gick allt fort och lätt  … och så kom en avi att Lasse hade ett rekommenderat brev att hämta … snabbt fixat på bara några dagar.

Det måste hämtas personligen och man måste kunna visa upp giltig legitimation. Bra att man är noga, men … för att sen hämta ut försändelsen med det nya körkortet så MÅSTE man ha en giltig id- handling- som i det här fallet ligger i brevet, som inte får öppnas utan att man kan visa giltigt leg!

Nu blev det plötsligt problem!

 

Inte Lasses körkort, utan mitt 🙂 – hans kan han ju inte hämta ut …

 

Jag ringde Trafikverket … och förklarade problemet … och fick veta, att det enda att göra är att Lasse skaffar EN ANNAN giltig id-handling hos polisen eller Skatteverket.

OK, så måste det bli och jag kollar upp hur man gör…

Först måste man boka en tid. Den första tiden hos polisen var en tidig morgon en månad senare, men Skatteverket hade en tid en vecka tidigare, så den bokade jag. Den dagen är idag, så idag blir det en stadsresa för oss.

Kostnad 400:- som måste betalas i förskott – det är fixat … och vi måste ha med kvitto eller annan bevisning på att det är betalt innan vi kommer dit – och lyckligtvis duger det att jag intygar att Lasse är Lasse!

Så … vad har vi lärt oss av detta?

Jo, ha koll på körkortet … och se till att ha en annan godkänd id-handling … bara ifall att.

Vad är det som låter?

När jag åkte in till sta´n idag för att köpa en present till sonen, som fyller år i helgen, hördes plötsligt ett otäckt ljud i bilen. Det är svårt att beskriva ljud, men det dunkade, gnisslade och skrapade … människorna på trottoaren vände på huvudena och glodde  … och jag var säker på att alla fyra hjulen skulle ramla av! Det gjorde de förstås inte och efter att ha kollat att både hjulen och hjulbultarna satt kvar … så ringde jag Lasse. Han trodde jag fått i sten i bromsarna och vi kom överens om att jag skulle testa att backa och se om ljudet försvann … jag provade att backa och köra framåt, men ljudet var kvar. Lasse lät ändå inte alltför oroad utan tyckte jag kunde göra det jag skulle  och sen köra till vår bilverkstad …

Ljudet blev värre … och gnisslandet också … så jag stannade utanför Nya Parken vid Södra Promenaden …

 … och ringde Assistancekåren.

En liten stund senare kom bärgningsbilen och en trevlig kille undersökte min bil, provkörde den … bromsade, backade och körde framåt ett par gånger … och sa liksom Lasse, att det nog var något med bromsarna … och sa att jag lugnt kunde ta mig till verkstaden för egen maskin.

– Hur mycket är jag skyldig? frågade jag. – Äsch, svarade han … det kostar inget, men du kan ju komma förbi med lite fikabröd till stationen någon gång. Snacka om bra service! 🙂

Lugnad körde jag hemåt … eller mot verkstaden rättare sagt – och då var allt oljud som bortblåst!

Stannade och handlade i ”min” butik och åkte hem … verkstaden kändes inte lika viktig längre!

Nu stundar åter en helg … och i morgon ska jag ta hand om barnbarnen några timmar när Lina jobbar och Calle är på endurotävling … 🙂