… var det igår, men så många bilder blev det inte.
OK … jag står väl här en stund …
Nöjd så? Nu skiter vi i det här!
På grund av vädret hade jag bara min lilla fickkamera med mig och med den går det inte att fota en whippet i full fart. Så medan han sprang runt i hagen, så kikade jag på lite lavar 🙂
På en sten fanns flera olika … som en karta …
Bägarlav
Efter nästan en timme i hagen, gick vi hemåt genom skogen …
… först uppför …
… sen nerför …
… och så förbi en av hagarna …
… och sen blev det mest att slappa i soffan.
Det var igår … idag fick jag gå på en ensam promenad.
… ja, inte är det mycket inte, men jag känner mig faktiskt lite huslig just nu – har t.o.m. bakat!
… två formbröd blev det med lite blandade mjölsorter – och oväntat goda.
Bloggvännen Annica hade för några dagar sen ett lockande recept på en riktigt god kycklinggratäng … och i förrgår provade jag den. Dock lite modifierat eftersom jag inte hade exakt samma kryddor, men gott blev det, jättegott! Har tyvärr ingen bild, men det har Annica 🙂
Förutom den tillfälliga husligheten, så har det förstås blivit en del promenader …
Tog en annan runda än någon av de jag brukar …
… och hamnade på ännu ett hygge …
Här lite fler bilder …
Brännmossa …
… hättemossa …
… filtlav vid basen av en gammal asp.
Gamla röksvampar.
Så här ser veden ut ´, som ibland …
… har såna här små skönheter på undersidan. Om ni vänder på veden, så vänd tillbaka den, annars torkar skålarna.
På hemvägen …
… passerade jag ett kärr med ovanligt mycket vatten …
… det lilla uthuset vid Trälsäter …
… och en hasselbuske med gula hängen. De små honblommorna hade inte slagit ut än …
I diket hade någon kastat mossa, granris och japanska lyktor …
… ska prova att så lite de frön som fanns …
Återkommer framåt kvällen med söndagens obligatoriska skyltning!
… har också sin tjusning. Ja, numer är ju de flesta dagarna vanliga – även helgdagarna …
Jag går oftast runt här hemmavid och älskar mina skogspromenader … men ibland känns det så torftigt att alltid se och uppleva detsamma hela tiden. Samma motiv … mest från ”den lilla världen” vid mina fötter, på stubbar, stammar och mossbelupna stenar … men det är så det ser ut, mitt liv.
Ibland tar jag ut svängarna, som igår, då jag svängde av vägen till Skärblacka och tog mig ner till en lokal där jag brukar hitta de röda skålsvamparna, scharlakansskål,
Små röda skålar … i storlek med en vanlig trädgårdssnäcka …
De brukar dyka upp vid snösmältningen, men när det inte varit nästan någon snö, så passar de på att visa sig redan nu. De är inte jättevanliga, men finns i södra halvan av vårt land … och är rapporterade utefter kusten upp till Umeå. Om man vill hitta dem så brukar det vara bra att leta i lite fuktig miljö med mycket nedfallna kvistar och grenar av lövträd, gärna sälg … oftast i en miljö där man inte väljer att gå så ofta om man inte är lika svamptokig som jag …
Ingen lockande miljö för den som går på skogspromenad …… men just såna här platser är ofta fantastiska för den som gillar annat än bara matsvamp …
