… har också sin tjusning. Ja, numer är ju de flesta dagarna vanliga – även helgdagarna …
Jag går oftast runt här hemmavid och älskar mina skogspromenader … men ibland känns det så torftigt att alltid se och uppleva detsamma hela tiden. Samma motiv … mest från ”den lilla världen” vid mina fötter, på stubbar, stammar och mossbelupna stenar … men det är så det ser ut, mitt liv.
Ibland tar jag ut svängarna, som igår, då jag svängde av vägen till Skärblacka och tog mig ner till en lokal där jag brukar hitta de röda skålsvamparna, scharlakansskål,
De brukar dyka upp vid snösmältningen, men när det inte varit nästan någon snö, så passar de på att visa sig redan nu. De är inte jättevanliga, men finns i södra halvan av vårt land … och är rapporterade utefter kusten upp till Umeå. Om man vill hitta dem så brukar det vara bra att leta i lite fuktig miljö med mycket nedfallna kvistar och grenar av lövträd, gärna sälg … oftast i en miljö där man inte väljer att gå så ofta om man inte är lika svamptokig som jag …
