Gårdagens guidade tur …

… blev en blöt historia, men var väldigt intressant. Roligt med sånt som ökar kunskapen om orten där man bor. En del visste jag sen gammalt, men en del nytt lärde jag mig också.

Vi startade vid Kulturhuset i centrum … 15 deltagare och en kunnig guide.

Den första gatan är den lilla ”stumpen” in till vårt nya Vårdcentrum …

Brinells väg …

Johan August Brinell,1849- 1893 … mest känd för sin forskning kring stålets egenskaper och arbetade under några år som ingenjör vid Finspångs bruk.

Därifrån kom vi till De Wijks väg …

Holländaren Wellam De Wijk arrenderade verksamheten mellan 1587 och 1599

Från de Wijks väg tog vi oss uppför backen vid De Beschvägen …

Willem de Besche, född 1573 i Belgien och död 1629 i Finspång.  Tillsammans med Louis De Geer arrenderade han järnbruken Finspång, Österbybruk, Lövstabruk, samt Gimo bruk av kronan. Vid Finspång anlade han tillsammans med de Geer ett kanongjuteri, som blev Sveriges ledande.

Nästa stopp blev här …

 Jonas Wenströms uppfinningar inom elektroniken lade grunden för det blivande storföretaget ASEA framgångar. jag vet inte om han var i Finspång någon gång, men om du vill läsa mer om honom så kan du gör det HÄR

Louis de Geer är en annan kändis i Finspång – och han har en liten gata uppkallad efter sig, men den ligger långt från centrum. På Vallonvägen finns i alla fall Hotell De Geer … eller fanns, för det är sålt och framtiden oviss …

Hotell De Geer

Louis de Geer, 1587- 1652, gjorde Finspång till centrum för den svenska vapenindustrin. Det innehades av hans ättlingar De Geer af Finspång fram till 1856, då godset såldes till dess förvaltare, Carl Ekman, sedermera brukspatron nästan ända fram till sin död 1903.

Från Vallonvägen begav vi oss till Mattias Kaggs väg … en väg som borde heta Matts Kaggs väg, då det fortfarande var Matts som ägde marken när den såldes. Tror vår guide sa när detta var, men det har jag glömt … men Mattias var hans son och hade aldrig något med marken att göra. Ingen bild härifrån … glömde nog att fota just här 🙂

Så fortsatte vi ner till Finnvedsvägen …

En rask promenad, fortfarande i ihållande duggregn tog oss via Bruksgatan …

Här fick vi veta att Lina Gauffin inte var någon kvinna, som de flesta av oss trott, utan en ölbryggare från Belgien och inkallades till Finspång av Louis de Geer som inte gillade det svenska ölet. Lina blev sen befordrad till brukskassör vid Finspångs bruk 1650. Ingen bild från denna gata heller, men det berodde på att vi aldrig gick dit – regnet tilltog och likaså mörkret och vi hade fler namn till på listan …

Nästa gata, Ottilia Myhrmans gata hann vi inte heller gå till, men Ottilias historia var spännande. Dotter till en smed … driftig och duktig – och hon emigrerade tidigt till Amerika, där hon så småningom bosatte sig i Chicago.

På väg tillbaka till Kulturhuset gör vi det sista stoppet i korsningen Hyttvägen och

Per Hörbergs väg

Han är nog mest känd för sina altartavlor – 87 st blev de – dessutom var det han som målade freskomålningarna på Orangeriet vid Finspångs slott.

Här får vi som avslutning även höra en hel del om Brukspatron Carl Edvard Ekman som är den som övertar Finspångs bruk av släkten De Geer.

Han var en av de sista stora brukspatronerna. Liksom sina föregångare i släkten De Geer ordnade han sociala inrättningar för sina anställda och han donerade pengar till en skola, som uppkallades efter honom. Han såg även till att det inrättades sjukhus och ett ålderdomshem. Även han har förstås en gata, Ekmans gata, men den ligger också utanför kartan.

Här en karta över Finspångs … namnen på gatorna finns med – och de som saknas är de som ligger utanför centrum …

De blev långt det här … hoppas några av orkade följa med hela vägen runt.

🌻🌻