Fredagen …

… startade med en mulen och grå morgon, som sen övergick till en solig förmiddag … och jag gjorde slag i saken och åkte iväg för en vårvandring längs Glansgruvans vandringsled.

På väg dit stannade jag vid den gamla notboden  nere vid sjön för att se om det fanns några vita blåsippor – det brukar finnas ett par såna plantor där, men inte nu … en liten misstanke dök upp i mitt huvud – kanske har någon grävt upp dem och tagit med hem till sin trädgård, för varje år sen 20 år tillbaka så har de funnits där, men inte i år.

Inte någon vit, men olika blå och rosa/röda … och en vitsippa.

På väg från vandringsledens parkering passerade jag en porlande vårbäck – och  det blev en liten kort filmsnutt – klicka på bilden, sätt på ljudet och lyssna!

Jag brukar åka hit några gånger varje år – ganska nära, men ändå för långt utan att ta en liten biltur.

Alltid spännande med blåsipporna … förra året kom jag först för tidigt och sen för sent, men den här gången verkar jag vara i precis rätt tid.

Den vackra, men mycket giftiga tibasten blommor på flera ställen utefter leden  just nu …

Sälgens hanblommor är på gång – välkommet av humlor och bin … och andra hungriga småkryp.

En del av skogsolvonens röda bär sitter fortfarande kvar …

Hur hamnade stenen på stubben … och hur länge ska den balansera kvar?

Tog en liten avstickare in till det gamla kalkbrottet …

… och hit kommer jag att återkomma i slutet av maj, när tätörten blommar och så en bit in i juni när orkidéerna blommar …

Det blev långt det här och många bilder … det är därför jag kallar min blogg för Bildblogg 🙂

Idag fortsätter trädgårdsarbetet.

Ha en bra dag!

 

Trevligt besök …

… och en härlig promenad blev det igår när bloggvännen Ingrid från Mjölby kom hit 🙂

Med sig hade hon detta fina höstarrangemang som nu pryder bordet på altanen.

Från början var ju tanken att vi skulle plocka svamp, men då det inte finns nästan någon svamp alls här så beslutade vi oss för att medelst bil bege oss iväg en bit. Valet föll på Glansgruvans vandringsled och Glans kalkbrott. Jag går ju där ganska ofta och det känns som att jag redan fotat allt … så därav blev det inte så många bilder tagna.

Vi passerade den stora planen med utsikt över sjön Glan, precis när de grå molnen började dra iväg …

Där vid sidan stod en del konstiga figurer och tittade på oss … ja, jag kände mig verkligen iakttagen!

I den vänstra bilden syns huvudet av någon med en konstig hatt … med hakan på en annan figur som inte tittar på oss, utan har blicken riktad neråt åt vänster … och i den högra bilden finns en figur med stora svarta ögon … ibland tror jag att jag är helknäpp som ser ansikten och konstiga figurer så här, men det visade sig att Ingrid såg ungefär detsamma 🙂

Berberisens röda bär lyste vackert i solen. … och jag fick fundera länge innan jag kom på vad det var – och de lär vara goda att göra gelé på … måste kanske prova 🙂

Här har någon/ något, en larv eller en svamp ätit upp allt på bladen utom bladnerverna som blev kvar som ett nät …  det är lite häftigt 🙂

Tittade in i grillkåtan vid Jakobslund …

… och fortsatte sen den lilla vägen tillbaka, för att ta av in mot kalkbrottet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi hittade ju inte mycket matsvamp, men såg en del andra vackra svampar i alla fall, som de här rynkhättorna – ringrostig som jag är i år tog det en stund ”innan polletten” trillade ner och jag kom på namnet. 🙂

På vägen hem stannade vi till vid en liten skog där jag gjort många roliga fynd – både matsvampar och andra roliga saker 🙂 Inte mycket svamp här heller men de här små söta hittade vi där. Jag vet inte vad de heter, men de är pyttesmå och växer på ett ruttet löv. För att se dem lite bättre klicka på bilderna!

Tiden går fort när man har roligt och snart gav sig Ingrid av hemåt igen … Tack för att du kom och tack för trevligt sällskap i skogen och tack för den fina gruppen med höstljung!

 

Hösten känns alltmer närvarande – idag ska vi plocka ur husbilen för att under någon av de närmaste dagarna köra ner den till vinteridet.

På orkidéspaning …

I torsdags åkte jag till ett av mina favoritställen – Glans kalkbrott. Har inte varit där sedan blåsipporna blommade – missade tätörten i år, men det kommer förhoppningsvis fler år 🙂

Parkerade på reservatet parkering …

… och tog stigen upp till kalkbrottet …

… och så in till kalkbrottet …

Ingången …

Tänkte att det skulle vara ganska lagom tid för orkidéerna som brukar blomma där… och visst fanns de!

Undrar varför?

Varför måste vissa kladda, kluddra eller rista på alla möjliga och omöjliga ställen?

Gick sedan vandringsleden runt men det tar vi en annan gång…

Skyltarna kommer framåt kvällen 🙂