Tisdagen …

… bjöd på en härlig soluppgång och då var det ju bara att ge sig iväg ut. Verkligheten överträffade som vanligt bilden …

från verandan kl. 07:45

Det var ett härligt ljus från den uppåtgående solens sken … så jag kunde inte motstå att ta några närbilder på frosten …

På förmiddagen  begav jag mig till affären för att proviantera – tisdagar har jag ju pensionärsrabatt … bäst att passa på.

Ungefär halvvägs såg jag en ensam hjort passera vägen och då det oftast brukar komma fler så saktade jag ner … och fick jag se den nyfikna unga hjorten stå bredvid vägen och studera mig …

Ingen perfekt bild, men jag hade inte tid att göra några inställningar, utan var bara glad att han stod kvar medan jag hade ner sidorutan och lyckades trycka av ett par bilder innan han sprang iväg.

Det första jag såg …

… när jag öppnade dörren tidig morgon igår …

… och idag …

En ensam hind … dåligt ljus och lång zoom på fri hand … men det får duga så.

Här lite bilder från gårdagens promenad …

På en tunn torr kvist såg jag detta … en liten vit äggkokong, gjord av en spindel som heter skogslyktspindel

Kokongen har två rum över varandra – De små spindlarna kläcks 3-4 veckor efter äggläggningen och tar sig då ner i kokongens nedre rum, där de vistas ytterligare 2-3 veckor. Därefter bryter de genom kokongens vägg och vandrar ut i det fria.

Onödigt vetande kanske … men naturen är spännande – och det är kul att veta vad man hittar 🙂

Junimorgon …

… och jag gjorde en liten utflykt. Målet var först och främst Glans kalkbrott för att se om tätörten blommade …

… och visst gjorde den det – även om bilderna inte blev så bra, då min kamera och jag inte var riktigt överens idag …

Beslutade sen att gå vandringsleden också …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hittade det jag sökte … orkidén tvåblad.

Här har jag kommit knappt halvvägs på leden … och här vände jag – lite med hjärtat i halsgropen. Bara några meter från mig när jag stod på knä och fotade så knakade det till – och ett par vildsvin for grymtande iväg! Hörde att de inte sprang så långt … och då jag inte visste hur många de var – jag såg två – och inte visste om de hade ungar, så bestämde jag mig för att vända …

Jag hörde dem ett par gånger  en bit innanför buskagen … och började hojta lite åt dem – Ge er iväg! Schas på er! Nu vet jag inte vem som blev räddast när vi upptäckte varann, men antagligen var det jag.

Tur i oturen att jag vände, för annars hade jag missat den här orkidén!

Nästrot heter den … HÄR kan du läsa mer om den.

Sen såg jag en liten fjäril …

Skogsvitvinge … tror jag i alla fall …

På väg hem fick jag stanna för ett litet gäng med dovhjortar …

… två hindar och två unga hjortar …

På hemmaplan igen såg jag fölet och hennes mamma … och kunde inte låta bli att stanna och ta ett par bilder. Klicka gärna upp bilderna i större storlek 🙂

En spännande liten utflykt blev det … nu dröjer det nog ett tag innan jag går dit igen – i alla fall helt ensam 🙂