… eller egentligen inte, eftersom att jag visste på ett ungefär var de bodde. På hemväg från Finspång igår, svängde jag av väg 215 och åkte en liten grusväg till Vånga – och där i närheten av Ruda gård gick de i sin hage bland ekarna … alpackorna 🙂
Lugnt betande …
Hej!
En hjort sprang över vägen – och genast var den här alpackan på sin vakt! Ingenting här!
Kärt besök av äldste sonen och yngsta barnbarnet gläder förstås alltid en farmors hjärta …
Trött …
Charlie tittar på fjärilarna vid dammen …
Far och son … ♥
Min fantastiska rosbuske som blommar från midsommar tills frosten kommer – tyvärr är namnet bortglömt, men vad gör väl det 🙂
Finaste rosorna som blommar hela sommaren och hösten 🙂
Anisisopen blommar som bäst nu och är verkligen en riktig favorit bland många insekter … fjärilar, humlor, blomflugor och en del andra verkar älska den 🙂
anisisop
hårig bärfis
citronfjäril
rödlus på anisisop
Här är rödlusen igen – och en suddig humla i bakgrunden 🙂
Det mesta har blommat över … och en del har väckts av regnet och börjat om – som timjan och basilika – och i gårdsgruset blommar den lilla grusnejlikan … så späd och så söt. Jag hade den i en sommarplantering för flera år sedan och nu dyker det upp några plantor i gruset varje år – och den får gärna växa där för mig 🙂
timjan
basilika
grusnejlika
Nyponen mognar nu …
… och snart ska jag plocka lite för att sylta – jag är ju inte så huslig numer, men syltade nypon det vill jag ha 🙂
På svampfronten finns ju inte mycket … men en del som platsar i den s.k. ”Pytteklubben” – alltså små, små svampar som är alldeles för jobbiga att artbestämma 🙂 Sen fanns en svamp, som egentligen inte alls är en svamp! Den heter vargmjölk och är en myxomycet. Myxomyceterna är slemsvampar och hamnade tidigare ofta i svampböckerna, men nu vet man att de varken är svampar, djur eller växter … utan en helt egen organism …
hättor, ej artbestämda
vargmjölk
Det var allt för nu … svampabstinensen känns lite besvärande, men hoppet lever! 🙂
Ja, det undrade jag när vi skulle gå på förmiddagspromenad, Olle och jag.
Jag letade överallt … funderade och letade igen. Det var spårlöst borta, så det var att gå på promenad med en kamera där batteriet var ganska dåligt redan från början och … ja, då blev det förstås inte så många bilder.
Vi gick förbi torpet Granlund …
Finbilen stod i garaget …
… och i trädgården stod den här flamingon och ytterligare några till.
Vi följde den gamla skogsvägen som går bredvid Långa gärdet …
Olle hittade ett ganska nytt jakttorn i kanten … vad 2:an står för vet jag inte …
Olle på Långa gärdet med Granlundstorpet i bakgrunden …
Några racerrundor innan vi gick in i skogen igen.
Hit, men inte längre tyckte visst någon som lagt en trädstam över vägen.
En bit längre bort kom vi till ett annat jaktgömsle …
Nu visade batterisymbolen på rött … men vi fortsatte en bit till genom skogen, tills vägen delade sig – där vände vi – kändes som lite osäkra stigar, sedan jag gått bort mig här en gång för länge sen och det ville jag inte göra igen.
På hemvägen lyckades jag fota några av de få blommor jag såg – en snabb bild – stäng av … nästa blomma en snabb bild och så stäng av!
Förgätmigej …
… maskros …
… en fin tistel …
… baldersbrå …
… och alsikeklöver med humlebesök …
Ja, så fortsatte jag och lyckades få ihop fem olika blommor – men sen var batteriet helt tömt!
När jag kom hem satt jag mig vid köksbordet och tittar in mot rummet – DÄR på bänken vid fönstret, under en av mina små gunghästar … där låg reservbatteriet 🙂
