Fortsättning …

Frampå lördagsförmiddagen åkte vi norrut igen …

Vi hade siktet inställt på Motala, men med en sväng in till Vadstena för att se hur det var med platser – och det var lika fullt som dagen innan.

Vi stannade i alla fall och handlade i favoritaffären Östenssons innan vi fortsatte…

I Motala hade vi tur och kunde rulla in på den sista platsen – en bra plats uppe i ena hörnet, nästan lite för oss själva.

Fullt var ordet! Den närmast till höger är likadan som vår, men vi står som sagt lite i skymundan. Det här är tidigt på söndagsmorgon  – bara jag var vaken 🙂

Efter lite fika så tog jag mig en promenad till centrum …

Efter en god natts sömn så var jag uppe med tuppen och gick den sedvanliga morgonpromenaden…

Konstiga fotoobjekt kanske, men jag gillar att fota det jag ser 🙂

Här är några bilder på Åkerfräken…

Framåt middagen styrde vi vägen hemåt… inget speciellt att fota…

Hemma igen och allt var sig likt…

Kungsängsliljorna är utslagna …
… och hjortarna är på vallen…

Igår besökte jag staden för en träff med min tandhygienist – och allt var bra 🙂

När jag stod på Hospitalsgatan passerades jag av ett par killar med ett badkar…

… och en bit bort såg jag lyftkranen, eller i alla fall en del av den … tänkte förstås direkt på BP som älskar sådana 🙂

Nu ska vi åka till Bilprovningen och hoppas husbilen går igenom utan problem – och sen väntar vi bara på aningens bättre väder 🙂

 

 

Det första jag såg …

… när jag öppnade dörren för att släppa in Sixten vid femtiden i morse. Inte någon ovanlig syn, men jag blir ändå lika glad varje gång – och förlåter dem tulpanstölden.

”Skyltsöndag” dyker upp senare … framåt eftermiddagen, kvällen…

Veckans rubrik – DJUR

Vårens sista … och likaså Birgittas sista rubrik för den här gången är DJUR…

De har alltid funnits i min närhet, på ett eller annat sätt, men så länge som jag bodde hemma så fick jag bara ha undulater. Tur då att jag hade kort väg till Ridhuset där det förutom hästar fanns både hundar och katter.

Under hela min uppväxt tillbringade jag alla skollov på landet tillsammans med alla de olika djur som fortfarande fanns på i stort sätt alla gårdar på den tiden…

Mest av allt önskade jag mig en häst, men det visste jag att det skulle jag aldrig få – därefter önskade jag mig en hund och en katt – vilket var lika omöjliga drömmar som hästen.

Min första katt var en svart hittekatt från fängelset i Norrköping och min första egna hund köpte jag för min första lön. Det var en underbar boxer, som tillsammans med katten följde mig in i vuxenlivet … och som följde med in i Lasses och mitt gemensamma liv med familj och barn.

Det har berättats för mig att jag redan som två/ treåring kunde sitta som förtrollad vid en myrstig och betrakta myrornas arbete med att bära hem byggmaterial och mat till stacken.

Till min glädje skönjer jag samma intresse hos mellanbarnbarnet Ludvig, som också gärna studerar de små i naturen 🙂

Många av bilderna är tagna under tillfällen som varit speciella på ett eller annat sätt och som sitter kvar i mitt hjärta och hjärna trots att det gått många år – som den här lilla fladdermusen som jag hittade i diskhon en tidig sommarmorgon. Trodde först det bara var ett vått löv, men såg sen att det var en fladdermus…

… eller dagen då jag fick hjälpa den här kalven till världen.

Ni som följt mig några år har sett min lilla film tidigare – om ni har ljudet på så hör ni fåglarnas kvitter i bakgrunden.

Barn och djur hör ihop…

Bilderna går som vanligt att klicka upp i större storlek…

Djur i vår närhet…

… en liten del av dem vi ofta ser på och bredvid vår väg och på eller intill vår tomt.

Hästarna också förstås – inte mina, utan grannens…

På gården finns ett tjugotal islandshästar i olika åldrar … det här är bara några av dem…

Och så för er som inte sett dem förut … här är sköldpaddsungarna som kom till oss på hösten 2007 … tänk att det snart gått tio år!

Av 4 ägg blev det två kläckta ungar – pyttesmå. Paddington och Rutan heter de och bor numer hos äldste sonen med familj, där även deras pappa Torsten och ytterligare två sköldpaddor bor…

Fler hundar och katter … samt en hel massa andra djur har funnits i vårt hem, men för att inte det här ska bli till en hel roman så måste jag sluta nu … vilket inte är helt lätt då minnena bara kommer fram fler och fler ju längre jag sitter här…

Det här är som sagt vårens sista inlägg på ”Veckans rubrik”, som nu gör ett uppehåll över sommaren och återkommer i augusti.

Om du vill se vad de andra deltagarna skriver om, så finns det HÄR.

Tack Birgitta för kluriga rubriker i April!

En ganska vanlig dag…

Förmiddagen var fin – lite kylig men ändå ganska solig så jag tog en promenad. Tittade efter en liten skålsvamp …  hängeskål, som jag hittat ett par gånger under gamla sälgar i en av hagarna. Några sådana hittade jag inte, men under en ek hittade jag några fina ollonskålar istället 🙂

Ollonskål…
… här ser man hur skålsvampen växer på ett mumifierat ekollon. Det är en ganska liten svamp – jämför med 5- kronan bakom.

På en gammal stubbe växte denna mossa som jag tror är brännmossa –  såå vackra med sina rödskaftade sporkapslar.

Brännmossa

… och på en gammal asp fanns det gott om vägglav… ja, jag vet att de dyker upp ofta här hos mig, men jag tycker de är vackra.

I en av de andra hagarna växer dess pyttesmå vita blommor – nagelört – varje blomma är bara 3-4 mm i diameter…

Nagelört

Blev noga granskad av tackorna och lammen när jag var på väg till brevlådan.

Undrar vad jag vill…

Liksom av unghästarna i hagen på andra sidan vägen.

Nyfikna unghästar…

Efter att ha hämtat posten så gick jag ”bakvägen” hem och passerade den här godingen 🙂

Behöver nog en borste …

Nu sen eftermiddag är det grått och regnet hänger i luften – bara att hoppas på lite rejält med regn och så solsken och lite värme på det 🙂

Tacksamhet … och Glad måndag!

Bloggvännen Eva har inspirerat mig och några andra att reflektera och tänka på vad som gjort oss tacksamma under veckan som gått.

Nu har jag varit lite dålig på det ett par veckor, men den här måndagen är inte som andra måndagar – det är första vardagen, första måndagen efter det hemska som hände i vår huvudstad i fredags och det känns som att jag har mer än vanligt att vara tacksam över.

Så tacksam att det inte blev ännu värre, för tänk om den förmodade bomben hade smällt…

Tacksam för att människorna som var där ställde upp för varandra och hjälpte till med det de kunde och att vårt land har så många hjältar.

Tacksam för att polisen gjorde en så bra insats…

Tacksam över att släkt, vänner och bekanta inte befann sig där just då…

Det är svårt att få bort detta som hände ur medvetandet, men livet måste trots allt gå vidare och även vardagslivet bjuder på saker att vara tacksam över…

… som att varje morgon kunna se de vackra hindarna som betar – snart kommer de att kalva och blir då betydligt skyggare…

Morgonbesök på vallen nedanför vårt hus… dovhjort, eller dovhindar för det är bara hondjur där… bilden tagen idag strax före kl. sex …

Tacksam för att vi fortfarande har ved att värma oss med under de kyliga morgnarna…

Tacksam att äldste sonen kunde lämna det han höll på med hemma hos sig för att göra en blixtutryckning och komma och hjälpa sin pappa som ramlat!

Detta hände – och ni som känner mig vet att mitt förhållande till mobilen inte är det bästa … jag har den nästan aldrig med mig och om jag har det så är ljudet avstängt eller så har jag helt enkelt inte satt på den.

Jag jobbade i trädgården, Lasse körde ved med sin trädgårdstraktor … när jag ser Calles bil åka förbi. Blev förvånad för vi skulle ju ses hos brodern på e.m… Lasse hade ramlat – han försökte ringa mig – jag hade ingen telefon (tomten är ganska stor och kuperad och det är svårt att bli hörd om man ropar) – så alltså sonen kom i ilfart och hjälpte till!

Jag har lovat att alltid ha med mig mobilen och alltid ha den påsatt hädanefter! Vilket i och för sig inte är någon garanti, då vår mobiltäckning är så dålig att det inte är säkert att det funkar ändå…

Tacksam att få fira ännu ett födelsedagsbarn med tårta och presenter …

på födelsedagskalas hos yngste sonen…

Tacksam att få uppleva ännu en vår med allt vad det innebär…

Tacksam att naturen ger mig den kraft jag behöver… och att jag vilken dag som helst kan hälsa ett nytt barnbarn välkommet till världen 🙂


Ha det gott och ha en Glad måndag!

Skumma höns!

Carita brukar glädja oss med en eller flera bilder på sitt tema ”Glad måndag”