… som BP skickade mig … minns ni den?
Jag lovade att berätta vad jag tyckte om den, så här kommer några tankar.
Någon recension blir det inte, sånt är jag tämligen usel på, men jag blev glatt överraskad – och ju mer jag läste, desto mer förtjust blev jag.
En udda bok är det, men på något konstigt sätt känner jag igen mig själv lite i fru Duszejko och hennes funderingar … ja, utom att medlemmar i svampföreningar är tråkiga. Gillar hennes beskrivande namn på sina grannar, såsom Storfot, Tröger och Goda Nyheten – och hennes bil, som heter Samurajen.
Boken beskrivs på baksidan som ”en mörk sagoliknande thriller, som utforskar och utmanar föreställningar om rättskipning, förnuft och vansinne.”
Sen har jag lite svårt för astrologiskt ”svammel”, men i huvudsak en intressant och tankeväckande bok – kanske inte helt lättläst, men som sagt … jag gillade den!
PS I övrigt är läget oförändrat … Björn är fortfarande borta.
En vecka idag sen han försvann och ovissheten känns i magen, i huvudet – ja, i hela kroppen. Så snart jag vet något nytt kommer jag att berätta … och jag vet att ni liksom jag fortsätter hoppas på att slutet blir gott! DS
