… och man hittar något man inte ens visste att man saknade.
Ett bortglömt kuvert, som har legat orört i en låda, ända sen min mamma dog på sjukhuset för lite drygt elva år sen och i det låg hennes ringar… ringarna som hon alltid bar.
Visst är det ofattbart att jag inte saknat dem …
Här ligger den och väger för och nackdelar …
… och nu finns ingen återvändo.
Ni som följt mig ett tag vet att jag inte mått så bra … det fysiska är hyfsat, men med det själsliga har det varit – och är det sämre med.
Vi har kommit fram till beslutet att vi måste flytta från vårt älskade lilla hus i kanten av skogen. Så otroligt sorgligt, men så är det.
Så blir det nu inte.
Redan innan vi annonserat har vi ett par olika spekulanter. Värderingskvinna var här i måndags och besiktningsman kommer nästa vecka.
På måndag ska jag åka in till stan och titta på en lägenhet – ja, så är det … snart är vi stadsbor.
Det känns som att mitt hjärta kommer att brista …
… hittade jag bl.a. detta vykort – och inspirerad av bloggvännen Tove så fotade jag det …
ANKIS BILDBLOGG 