Testing, testing …

… och HURRA … de är täta!

Jag vet inte om ni minns, men förra året,  i slutet av augusti köpte jag mig ett par nya stövlar … blommiga och fina – dessutom sköna att gå med och jag var riktigt glad för dem. De har använts nästan varje dag under den regniga hösten och vintern och ja, jag var nästan lite kär i dem …

… men säg den glädje som är beständig …

För ett par veckor sedan upptäckte jag en spricka, först på den ena stöveln och så på den andra och något kvitto hade jag förstås inte kvar … typiskt mig!

Jag ringde Julas kundtjänst och då jag är medlem i deras kundklubb var det inga problem, så nu har jag reklamerat dem. Tyvärr hade de inte några stövlar som jag ville ha, men jag fick tillbaka det jag gett för dem och kan köpa mig ett par nya längre fram 👍🙂

Nu hade jag plötsligt ett problem – jag var utan stövlar och det är fortfarande vad som krävs för skogspromenaderna.

Eller, inte direkt utan, för jag hade mina gamla kvar – med ett stort hål i!

Efter 48 timmars härdning, så var det dags att testa dem … och resultatet vet ni redan!

De är gamla, de är fula men nu är de i alla fall täta … men åh vad jag saknar mina blommiga!

Paltbröd, blodbröd …

… blodpalt och blodpudding …

Det verkar lite rörigt med olika namn på samma sak – och olika rätter med samma namn. så nu har jag googlat lite.

När jag skriver om paltbröd, så är det den här sortens paltbröd jag tänker på …

Klicka på bilden för att läsa vad Wikipedia skriver om paltbröd …

Tunnpaltbröd … är ett tunnbröd bakat med blod,  som äts om jag fattat rätt som bröd.  Jag har sett det i min butik ibland, men aldrig smakat.

Läs mer på Kunskapskokbokens hemsida … klicka på bilden.

Blodpalt … är inget jag smakat …

Så här står det om blodpalt i Wikipedia … klicka på bilden.

… och så till sist blodpudding. Det äter vi ibland – stekt i skivor med knaperstekt bacon och lingonsylt blandad med strimlad vitkål.

Klicka på bilden för att läsa mer.

HÄR kan du läsa mer om blodmat … i Sverige och i andra kulturer …

Rost …

… var temat till fotoklubbens decemberträff  hemma hos Karin i veckan som just passerat.

Då jag inte hunnit, eller kanske mest p.g.a. vädret, inte kommit mig för att leta lämpliga motiv, så hade jag dåligt med nytagna bilder. Istället sökte jag  i arkiven och började samtidigt fundera över hur jag tänker när jag går mina ”fotopromenader”, för jag hittade massor med rostbilder … verkligen massor!

Varför är det så lockande att fota gamla rostiga detaljer?

Har inget svar …

… vet bara att jag inte kan låta bli.