Tack!

Stort TACK till er alla för att ni gav mig era tankar som styrkte mig i mina egna …

Jag är så glad att ni finns.

Annonser

Vykort i brevlådan …

… det är alltid lika roligtt!

Postcrossing är en trevlig grej som jag fick tips om av ett par goda bloggvänner – först av Carita … och sen även av Paula.

Det är kul att få vykort i brevlådan … inte bara reklam och räkningar 🙂

Så … om man gillar att få riktiga vykort i brevlådan och att få en hälsning från människor i alla åldrar så kan jag varmt rekommendera detta 🙂

 

Vad har du i adventsstaken?

Bara en vecka kvar till första advent … och jag retar mig i år liksom alla andra år på förpackningarna med ”mossa” som finns i affärerna. För någon mossa är det inte! Det är FÖNSTERLAV!

Stryker mossa – och skriver dit fönsterlav!

Hittade denna lilla film på nätet … kolla gärna – upplysande och bra 🙂

Här under är också fönsterlav, Cladonia stellaris, vanligare ju längre norrut man kommer och viktig mat för renarna.

Kanske kan vi skylla namnförbistringen på Linné, som sade så här när han var på resa i fjällvärlden…

”Alltomkring sågos fjälldalarna vita av mossa, med litet strödd ljung, liksom marken synes, då snö kommer om hösten och örterna här och där koxa genom honom upp.”

Så om du tror du har mossa i adventsstaken så får du kanske lära om 🙂

 

Veckans rubrik – vecka 47

Olgakatts tredje rubrik är

”Eko och/ eller närproducerat?”

Här är jag lite kluven, för vad är bäst … ekologiska produkter som åkt många mil eller närproducerade som inte är ekologiska, men som inte har åkt ”landet runt” ? Allra bäst är förstås om det är både närproducerat och ekologiskt!

Köper jag vår närproducerade mjölk från gårdar som ligger ganska nära – ja då har den åkt många mil till mejeriet och tillbaka – runt 40 mil. Den är ekologisk och det är ju bra, men så många mil i transport, det känns inte bra. Alternativet är Arlas eller någon av de andra stora, typ ICA, Coop eller Willys ekologiska – men hur många mil den mjölken har åkt, det törs jag knappt tänka på.

Köper bara svensk frukt om det är möjligt. Nu är det ju lite begränsande eftersom det varken finns bananer eller citrusfrukter som är svenskodlade.

Bananer lär vara bland de mest besprutade frukterna med stora konsekvenser för dem som arbetar på bananodlingarna, så därför köper jag bara ekologiska – för arbetarnas skull, för min egen skull och för miljöns skull och de är i regel bara några kronor dyrare än de ”vanliga”. Samma sak gäller kaffet – ekologiskt förstås 🙂

Vårt hushåll är ingen storkonsument på honung, men den jag köper är lokalt producerad hos Matts i Vånga, bara 4 km bort.

Naturligtvis har han modernare bikupor än den här från ”förr i tiden”

Nötkött köper jag i stort sett aldrig, men fläskkött köper jag – inte ekologiskt men alltid svenskt… kyckling köper jag ofta och alltid närproducerat från uppfödare i länet, men inte ekologiskt … chark köper jag från charkuterister i Norrköping och Linköping, inte heller ekologiskt, men svenskt och närproducerat.

Potatis och rotfrukter köper jag närodlade från Kvillinge utanför Norrköping … så summa summarum – jag gör så gott jag kan efter mina förutsättningar … och  även om jag helst bara skulle handla ekologiskt OCH närproducerat så går det inte …

De här grisarna såg vi för ett par år sedan … visst ser det härligt ut!

Nästa vecka är rubriken ”Kultur – vad väljer du?”

Om du är nyfiken på den här utmaningen så kan du läsa mer HÄR! 

Calle har en röd ”sommarbil” …

… och i helgen var det dags att köra den till vinteridet. Jag erbjöd mig att hämta och skjutsa hem sonen som tack för att han tvättat husbilen åt oss innan vi ställer in den på samma plats.

Han var inte riktigt klar när jag åkte lite före – stannade till vid ICA och köpte mjölk och så direkt till platsen där vi skulle träffas. Tittade upp mot den stora vagnhallen men såg inte till honom, så jag backade in och stannade med bra uppsikt över infarten t.h. om ladugården …

Där satt jag och väntade  … och väntade …

Jag hade ingen mobiltelefon med mig så jag kunde inte ringa och han kunde inte nå mig. Efter en lång stund gick jag bort mot verkstaden där jag såg att det lyste och fick låna en mobil. Slog hans nummer  – ”Numret är inte i bruk”  Hm… vadå inte i bruk? Jag vet att jag slagit rätt nummer – kollade och ringde upp en gång till med samma resultat!

Fick i alla fall tag på Lasse och frågade om han hört något från Calle, men det hade han inte. Jag gick tillbaka mot min bil – och vem kommer då gående? Jo Calle förstås … uppifrån vagnhallen! Där hade vi väntat, ovetandes om varandra – högst 100 m mellan oss. Han pratade i telefon – Lasse hade fått tag på honom … så slutet gott 🙂

Jag måste nog inse att jag bör ha mobilen med mig … alltid!