Idag är jag på uselt humör!

Jag har ont av nageltrång och försökte få hjälp på VC, men eftersom det inte är akut, så fanns såklart inte några tider, utan läkarteamet ska titta på det och ge mig en tid inom 14 dagar. Stortån är svullen och öm och jag vet att det enda som hjälper är att ta bort den sidan av nageln – har gjort det flera gånger tidigare, men nu är det många år sen. Har även kollat efter tider hos fotvården, men den som jag gått hos tidigare har slutat … och att få tid hos en ny är också minst två veckors väntetid på. Vet av erfarenhet att det inte hjälper ordentligt, men det brukar lindra i alla fall.

På skogspromenaden igår snubblade jag dessutom på en rot – ramlade och slog i mitt knä på samma sida, så idag sitter jag här och är arg och tycker lite synd om mig själv.

Suck … tröstar mig med några bilder från lördagen i Ugglebo …

Från det ena till det andra … här kommer en slags bekännelse om vad jag gjorde de dagar och nätter då allt inom mig var i kaos. När jag inte hade koncentration att läsa eller lösa korsord … när jag inte orkade med svenska tv-program och nyheter där nästan allt handlade om kriget i Ukraina … inte hade lust att fota, inte ork att blogga – och inte ens mina skogspromenader gav mig ro …

Då hittade jag helt otippat en slags tröst och förnöjelse i Koreanska(!) tv-serier på Netflix! Nu har jag streamat några stycken och när man väl vant sig med det för oss konstiga språket så är jag oväntat förtjust. Den första jag såg hette ”Hometown ”Cha-Cha-Cha”, från 2021 … och den gjorde att jag sen letade efter fler serier, som ”Chocolate” och ”Crash landing on you” …

Nu är det ju inte några deckare, så ni som helst ser sånt gillar nog inte de här, men kanske någon annan … 🙂

Från det andra till det tredje … i kväll ska jag i alla fall ta mig till biblioteket för att lära mig mer om solitärbin. Tommy Karlsson från länsstyrelsen berättar om och vilka naturvårdsinsatser som görs för dem här i min hemkommun, som har många arter av dessa bin. Det ser jag fram emot!

HÄR kan du läsa mer om dem … dessa trevliga bin som inte sticks!

Såna här insektshotell gillas bl.a. av en del solitära bin.

Var är de?

… ja vännerna som var gemensamma? Känner mig faktiskt bortglömd.

Vi … Lasse och jag alltså, hade inget stort umgänge och inte jättemånga vänner som vi umgicks med och med åren har det glesats ur av olika anledningar …

Nu är det drygt fem månader sen Lasse lämnade mig … då i samband med det hörde de av sig, men sen har jag inte hört något. Ett par julkort, men inget mer … undrar varför? Ingick inte jag i vår vad jag trodde gemensamma vänskap?

Nåja, jag har egna vänner … mina barn och barnbarn förstås, några gamla och mycket kära vänner och även ett par nya genom Naturskyddsföreningen – och inte minst er, mina fina bloggvänner!

Tack för att ni finns!

En död mus …

… orsakade stor oro med tanke på söndagens visning – och innan jag hittade den fick jag nästan lite panik!

Den som någon gång bott i en stuga på landet brukar veta hur det stinker när en mus, eller något annat litet djur har dött och blivit liggande inne i en vägg eller under ett golv Det luktar inte hallon, kan jag lova! Vi har under dessa 22 år drabbats ett par gånger och lukten brukar finnas kvar i ett par veckor … och ja, ni förstår hur mina tankar gick!

Den här gången hade jag tur … den döda musen hade fastnat i en fälla under diskbänken och kunde snabbt avlägsnas! Slarvigt av mig att missa den … om jag bara haft bättre koll, hade jag sluppit denna oro!

Enda musen som vi sett inomhus sen i höstas … när katten är borta … då passar de på!