Tisdag …

… morgon började med spännande molnformationer vid soluppgången …

Veckans tisdag  är en Olle- dag! Länge sen han var här nu … semestertider och husbilstider, men idag kom han. ”Han kom som ett yrväder …” var en mening som dök upp i mitt huvud – men det var Carlsson det – på Hemsö – och han hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen … det hade inte Olle!

Vi tog förmiddagspromenaden ganska omgående, innan solen började värme alltför ihärdigt. Först genom skogen … och det är väldigt, väldigt torrt!

Sedan till vallen för att sträcka ut i full fart. Inga fartbilder idag … men det vet ni ju hur det brukar se ut 🙂

Olle hade ett nytt fint halsband på sig – specialbeställt av matte Linda och det var nära att vi tappade bort det där på vallen. när jag skulle koppla honom, så hade han inget halsband på sig! Efter att ha gått kors och tvärs flera gånger hittade vi det! Tur det är orange och inte grönt! 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under tiden Olle grävde kollade jag i det torrlagda diket – och se där blommade både tistlar, pilört och hampdån …

… och dessutom mötte jag en liten gräshoppa och efter en liten jakt i gräsrotsnivå så lyckades jag få den på bild 🙂

Nu håller vi oss inomhus … termometern står på 24.5 grader i skuggan och det är växlande molnighet, men mest sol …

Inte mycket att förtälja …

… bara att Olle är här och vi har varit en sväng i skogen. Inget vidare väder – en plusgrad, grått och mulet och lite kall blåst.

Inte så mycket att fota idag … många bilder på Olle, varav de flesta blev suddiga. I övrigt mest lerigt, blött och grått.

Skönt att ha sällskap på skogspromenaderna ibland … Olle livar upp och får mig att dra på munnen många gånger under en dag 🙂

Sixten är förstås mindre glad, men han får väl stå ut 🙂

I morgon är det redan fredag igen!

 

Tack!

Stort TACK till er alla för att ni gav mig era tankar som styrkte mig i mina egna …

Jag är så glad att ni finns.

Jag har ett dilemma …

… och vet inte hur jag ska göra.

Han, mannen som var min far avled i mellandagarna och nästa vecka ska han begravas. Nu vet jag inte om jag ska gå på begravningen, eller kanske skicka en blomma med en sista hälsning, eller bara strunta i alltihop. Han har ju struntat i mig, min bror och sina barnbarn … och vi har inte haft nästan någon kontakt de senaste femton åren.

Så … snälla, kloka, goda bloggvänner ge mig ett råd!