Tystnad …

… rådde verkligen i den gamla skogen som jag besökte igår …

Det enda som hördes var en hackspetts idoga knackande efter föda på en stam …

Ett ganska nytt reservat och inte så stort, men verkligen värt ett besök. En vandringsled på ca 3,5 km och en rastplats vid sjön Lyren.

Här går det utför …

… och där nere fanns en liten bäck, som stilla rann i sänkan, på väg mot sjön.

Framme vid Lyrens strand …
Här smakade det bra med lite färdkost.

Hittade en del trattkantareller som fick följa med hem … nu torkade och inlagda i ”svampskafferiet”.

Ett underbart reservat ett par mil norr om Finspång … en härlig plats, dit jag kommer att återvända!

En bra dag …

… var det igår. Startade med att åka till matbutiken för inhandling av nödvändiga varor … hem igen med dessa och när jag ändå hade bilen, så åkte jag därefter direkt iväg till Bönnernskogen, ett trevligt område nästan i centrala Finspång.

Vädret var ganska behagligt, men under min promenad var det mest mulet …

Till min förvåning hittade jag några svampar och då menar jag inte typiska senhöstsvampar, utan svampar som brukar dyka upp i september, eller ännu tidigare …

Promenaden blev lite för lång – och kändes av i min rygg och höft … till den kom sen promenaden ner till centrum, fram och tillbaka framåt kvällen, då jag var på en intressant föreläsning på biblioteket. Sammanlagt blev det nästan en mil … så idag tar jag det lugnt. 🙂

Föreläsningen hölls av Lena Bondestad, född och uppvuxen i Finspång och ett välbekant ansikte för många. Numer bosatt i Boden och arbetar som naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Luleå.

Lena Bondestad, laddar upp strax innan föreläsningen.

En lärorik, intressant och trevlig föreläsning blev det. Dels om de djur och växter som redan finns här, men som inte bör få sprida sig och en hel del om såna som nästan står vid gränsen och är på väg in i vårt land och som absolut behöver stoppas.

En liten film om att inte sprida invasiva arter:

Ha en bra fredag!

En ny skog …

… eller skogen är väl inte ny, men nyupptäckt av mig. – och förresten så gick jag nu inte så mycket i skogen, men den fanns där, bitvis på bägge sidor om vägen. Gjorde några små avstickare in i skogen, men var samtidigt nyfiken vart vägen skulle ta mig.

Jag följde den här skylten från Golfbanan i Finspång …

Passerade ett …

På samma plats fanns ett av kommunens Evighetsträd – en ståtlig tall.

Gick sen förbi Brukshundklubben …

… eller inte slut, men blev till en stig …

Där i backen vid den gamla f.d. källaren hittade jag både bär och svamp …

Fortsatte så en liten bit till – och här vid grusvägen tog stigen slut …

Här, efter nästan 2,5 km var det dags att vända – måste ju orka gå tillbaka också.

Bredvid stigen ser jag något som fångar mitt intresse, delvis gömt i gräset …

… ett par ex. av Ängsvaxskivling, Cuphophyllus pratensis 

Där det finns en, brukar det finnas fler!

Så här såg det ut … antagligen en gammal betesmark, men inte nyttjad på länge.

Lite skeptisk, men nyfiken beslutade jag mig för att ta en närmare titt – och minsann där fanns många fler! Jag hade inte svampkorgen med mig, utan fick ta bort kapuschongen på jackan att plocka i – och i korgen hamnade de först när jag kom tillbaka till bilen … tyvärr lite klämda och delvis mosade av den omilda behandlingen – ännu en anledning till att inte plocka i påse, utan i korg 🙂

Ängsvaxskivlingar, goda matsvampar som kommer så här på hösten

På samma lokal hittade jag till min stora glädje dessa skönheter …

Papegojvaxskivling, Gliophorus psittacinus

Ingen matsvamp, men bland de vackraste jag vet.

Om det inte blir regn ska jag idag ta mig till ”min” vaxskivlingshage i Vånga … och hoppas där hitta fler vaxskivlingar och kanske även en del andra vackra svampar.

🍄🍄🍄