Veckan i övrigt då …

… förutom Björndag, Charlie-förmiddag och provtagning så har det inte hänt så mycket.

Veckan har varit extremt mild för en vecka mitt i januari, men vi har haft ett par morgnar med frost och då tillsammans med vackra soluppgångar …

… och världen sågs som i ett rosa sken …

Slamsugbilen var här en dag i veckan … och jag blev glad att det var en ung glad tjej som rattade den.

Några skogspromenader förstås … här är lite bilder från en av dem …

En nästan okänd väg … här har jag inte gått sedan jag gick bort mig för många år sen.

Inte så mycket svamp nu … i alla fall inte ätliga …

… men en del annat fanns det att titta på, såsom mossor och lavar.

Så småningom framme i kända trakter igen …

Härifrån är bara en knapp km hem och jag känner mig nöjd med att jag inte gick bort mig igen.

Idag lördag och inget planerat, förutom att jag måste åka till affären och komplettera det jag glömde igår … såå irriterande slarvigt av mig!

Ha en bra lördag!

 

Äntligen en Björndag!

Det var väldigt länge sen senast, men igår var det dags igen och jag fick ha Björn här hela dan! 🙂

Kom nu då!

Ett par promenader blev det … en lite kortare och en lite längre.

För kylans skull var det nog onödigt med jacka, men det var lite gråkallt- och är man whippet så …

Där borta ser det spännande ut!
OK då … blir det bra såhär?

Det blev en bra dag … och jag hoppas att det inte ska dröja så länge till nästa Björndag 🙂

Idag, onsdagen den 15 januari såg det ut så här på termometern …

… kl. 06:00 .

Utanför vår trappa står hyacinterna kvar … de som jag ställde ut i mellandagarna, eftersom de luktade så starkt …

I morgon blir också en bra dag … då ska jag vara hos Charlie några timmar 🙂

Vanliga dagar – vardagar …

… har också sin tjusning. Ja, numer är ju de flesta dagarna vanliga – även helgdagarna …

Jag går oftast runt här hemmavid och älskar mina skogspromenader … men ibland känns det så torftigt att alltid se och uppleva detsamma hela tiden. Samma motiv … mest från ”den lilla världen” vid mina fötter, på stubbar, stammar och mossbelupna stenar … men det är så det ser ut, mitt liv.

Ibland tar jag ut svängarna, som igår, då jag svängde av vägen till Skärblacka och tog mig ner till en lokal där jag brukar hitta de röda skålsvamparna, scharlakansskål,

De brukar dyka upp vid snösmältningen, men när det inte varit nästan någon snö, så passar de på att visa sig redan nu. De är inte jättevanliga, men finns i södra halvan av vårt land … och är rapporterade utefter kusten upp till Umeå. Om man vill hitta dem så brukar det vara bra att leta i lite fuktig miljö med mycket nedfallna kvistar och grenar av lövträd, gärna sälg … oftast i en miljö där man inte väljer att gå så ofta om man inte är lika svamptokig som jag …

Ingen lockande miljö för den som går på skogspromenad …
… men just såna här platser är ofta fantastiska för den som gillar annat än bara matsvamp …