Sixten …

… katten som valt oss till sin familj och till sin privata tjänstestab – här är berättelsen om honom.

Allra första gången vi såg honom var julafton 2007, alltså för snart tio år sedan. Då gick han och åt brödsmulor och ostkanter under fågelbordet … och bara för att det var julafton så fick han en köttbulle och en liten bit av en prinskorv.

Sixten – en av de första bilderna i januari 2008

Lasse och jag var överens om att inte mata honom mera, för vi tänkte att han skulle bege sig hemåt när han blev hungrig. Dagarna gick och en vecka senare var han fortfarande kvar. Efter ytterlig en vecka och ett snöfall senare kunde vi följa hans spår och kunde konstatera att han under den tiden aldrig lämnat vår tomt, utan spåren ledde till tältet där Lasse har sin traktor, till vedboden och in i torpargrunderna under husen… Vi frågade runt bland grannarna, både nära och längre bort … några hade sett honom, men ingen visste varifrån han kom. Han var kastrerad så nog har han haft en hem innan han kom till oss … tänk om han kunde berätta 🙂

Det var vinter och det var kallt … och då först, när han fortfarande var kvar började jag ge honom mat …

För att se bilderna i större format och för att kunna läsa texterna klicka på bilden.

Det tog lång tid innan han vågade komma in i huset … naturligtvis beroende på att vi då fortfarande hade hund. 1½ år senare, när hunden var borta vågade han sig försiktigt in i hallen och köket, men det gick inte att stänga dörren bakom honom –  då fick han panik. Han har alltid varit väldigt rädd för människor och inte många av våra vänner har fått träffa honom – på sin höjd sett honom be oss öppna dörren så han har kunnat gå ut. Han blir skräckslagen av höga, gälla kvinnoröster och när en sån röst hörs på radio eller tv vill han ut på direkten. Fortfarande är det bara jag som kommer honom nära utomhus, men inne ligger han helst i Lasses knä. Han accepterar barnbarnen om de inte blir för ivriga, men föredrar ändå att gå ut när de kommer.

Varför skriver jag nu om detta? Vet inte, mest kanske för att jag är så glad att han är hemma igen, men också för att ingjuta lite hopp om det finns någon som just nu saknar sin katt som är ute på äventyr…

Väntat besök … och oväntat …

Det väntade var barnbarnen som kom hit i tisdags för att sova över – det händer ju inte så ofta för de bor ju ganska nära, men nu blev det i alla fall av 🙂

För att sysselsätta dem lite, så hade jag fixat en skattjakt …

Casper kom ut till mig i köket tidigt nästa morgon och när vi pratat lite så gick vi ut på trappan för att kolla dagens väder … och det var då jag fick syn på den som kommit på högst oväntat besök!

På hörnstolpen satt en uggla!

Snabbt in efter kameran!

För större bilder … klicka på dem.

Casper gick sakta framåt …

och jag fick dem båda på samma bild 🙂

Den satt kvar ganska länge och såg ut att sova – koltrastarna var som galna … skrek och gjorde utfall mot den flera gånger …  den verkade ganska oberörd, men så tyckte den nog de blev för envisa för sen försvann dan.

Jag kan inget om ugglor så jag la ut ett par bilder med förfrågan på FB, som ju har ett par bra fågelgrupper – och jag har fått många svar – några helt överens om att det är en hornuggla.

En man påstår bestämt att det är en kattuggla, men då jag vet att kattugglor har svarta ögon och den här hade orangefärgade, så tror jag mer på hornuggla. I vilket fall som helst så är det en unge/ ungfågel från i år … och det var en härlig upplevelse att få komma den så nära 🙂

Längre fram på dagen begav vi oss till gamla Linköping, men det berättar jag om nästa gång…

Kul besök …

… och oväntat!

Lasse ringde och sa -Världens största skalbagge!  -Jag kommer, sa jag och greppade kameran. På flaket till Lasses trädgårdstraktor låg den … en Ekoxehona! Inte världens största då, men i alla fall Sveriges … och faktiskt Europas största skalbagge! Stor, häftig och vacker!

Jag flyttade henne till ett bättre ställe för fotografering och hon ställde villigt upp som fotomodell 🙂

Det var många år sedan vi senast hade besök. De här bilderna är från 2007 och 2008…

Ekoxen är Blekinges landskapsinsekt … hanen blir upp till ca. 8,5-9 cm lång och honan är ungefär hälften så stor.

Trevligt att få se den igen 🙂

Trafikhinder …

Det blev till att backa ett ganska långt stycke innan jag kunde vända. Vis av den erfarenheten tog jag den andra vägen hem … och ja, ni ser – ytterligare trafikhinder 🙂

… och så gjorde vår lilla eminenta fotoklubb en utflykt härom kvällen.

Vi är bara sex medlemmar och alla utom två kunde följa med 🙂

Vi träffades vid byns kyrka och åkte sen gemensamt till Sjöängsbadet vid Grensholm. Förr fanns här en liten kiosk och då kunde man åka bil hela vägen … nu får man parkera vid allén och gå en bit, men vad gör det en skön sommarkväll …

En ljuvlig kväll var det med sol och lagom varmt. Vi tog en annan väg tillbaka till bilen …

Det blev en trevlig utflykt … synd bara att vi inte hann med Åls stenhus … en gammal borgruin från 1400- talet med en milsvid utsikt över sjön, men det får bli en annan gång.