Stenen är i rullning …

Här ligger den och väger för och nackdelar …

… och nu finns ingen återvändo.

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte mått så bra … det fysiska är hyfsat, men med det själsliga har det varit – och är det sämre med.

Vi har kommit fram till beslutet att vi måste flytta från vårt älskade lilla hus i kanten av skogen. Så otroligt sorgligt, men så är det.

När vi flyttade hit 1999 så trodde vi att här skulle vi bli kvar livet ut …

Så blir det nu inte.

Redan innan vi annonserat har vi ett par olika spekulanter. Värderingskvinna var här i måndags och besiktningsman kommer nästa vecka.

På måndag ska jag åka in till stan och titta på en lägenhet – ja, så är det … snart är vi stadsbor.

Det känns som att mitt hjärta kommer att brista …

Söta besökare …

De här två kommer alltid i sällskap …

… och lite vårblommor.

De ungerska blåsipporna börjar också visa sig.
Gott om snökrokus i slänten upp mot huset.
Till sist en bild på finaste Sixten, som njuter av att det är vår igen.

Glad måndag …

… önskar jag dig!

Ett par torra brödskivor, ämnade för restaurangen utanför köksfönstret fångade min uppmärksamhet … … och fick mig att le 🙂

Något annat som jag känner glädje över denna måndag är bilderna som yngre sonen skickade mig igår …

Dio har fått en lillebror! Eller snarare en liten kusinbror – mamman är syster till Olle, som blev huggormsbiten för två år sedan och avled … många av er minns säkert.

🌞🌤