Del 3
Svampsäsongen började, men kom av sig här hos mig – nu har den då liksom börjat om igen och då tänkte jag att någon kanske vill lära sig mera.
Så här kommer lite om våra strävsoppar, som är riktigt bra matsvampar och som inte har några giftiga förväxlingssvampar.
Lär man sig vad som karaktäriserar en strävsopp så kan man absolut plocka dem. De har en mild smak och passar bäst som blandsvamp, tycker jag, men visst kan man äta dem även utan att blanda med annan svamp!
Björksopp/ tegelsopp – svarta ”tofsar” på foten. 
Eksopp – bruna ”tofsar”. 
Aspsopp/ apelsinsopp – mycket ljusa ”tofsar”, ibland helt vita.
För att ta det från början. Soppar har inte skivor på undersidan av hatten och inte taggar heller. De har ett porlager bestående av täta, tunna rör, nästan som skumgummi.
Det finns många olika soppar, men strävsoppsgruppen känns främst igen på sin fot som oftast är vit, eller ljust brun till färgen, men sträva ”tofsar” i olika färger och oftast orange eller brun färg på hatten. Viktigt för artbestämningen är vilket träd den växer vid!
När jag började med svamp i början av 80-talet, så var det de som finns på bilderna här ovanför som man fick lära sig. Med åren som gått så har de delats upp till 15-20 olika arter! Ska man inte rapportera dem till Artportalen, utan är ute efter matsvamp så är det överkurs och inget man behöver kunna!
När jag plockar dem, väljer jag bara unga exemplar och innan jag ens tar upp dem ur marken känner jag på dem – de ska vara hårda! Jag skär av den jordiga fotbasen och delar svampen mitt itu. Ser den fin ut hamnar den i korgen – där den oftast snabbt börjar skifta i färg, vilket är helt naturligt. De kan bli rosa, blå eller grå för att så småningom mörkna till svart. Ingen fara alltså – inget fel på svampen, utan en helt normal reaktion! Det finns några som inte ändrar färg och det är också OK. Enligt min egen erfarenhet är det de orangefärgade strävsopparna som är bäst som matsvamp, men det är som sagt min helt personliga åsikt.
ANKIS BILDBLOGG 