… ja, vår katt alltså – eller om det är tvärtom för han låter sig inte ägas. Första gången vi såg honom var på julafton 2007.
Det här är en av de första bilderna på honom och är tagen på senvintern 2008.
Efter att ha varit försvunnen i tre, fyra månader under sommaren blev vi förvånade när han dök upp igen på hösten.
Den här bilden är från julen 2008.
Det dröjde ända fram till hösten 2009 innan han vågade komma in … och då först ett par månader efter att vi blev hundlösa. Fortfarande enormt skygg … och det är han fortfarande. Bara jag kan klappa honom utomhus, men inne ligger han helst i Lasses knä eller i soffan.
Fina Sixten … en riktig fegis, men duktig på att hålla huset musfritt!
Han kommer och går som han vill … och bestämmer det mesta här hemma 🙂
Under alla år så brukar han ge sig av på en vandringsrunda och är ofta försvunnen från några veckor till några månader under sommarhalvåret och vi har ingen aning om var han är – han är som bortblåst. Trots att han hittills alltid kommit tillbaka så är vi förstås oroliga … tänk om han kunde berätta …
