Sista stoppet …

… blev vid en av våra favoritcampingar, Revelbadets camping mellan Laxå och Askersund. Efter att nya ägarna, Anki & Lasse (!) tog över för ett par år sedan har mycket blivit bättre här – gamla servicehus, men rent och fräscht och det är ju det viktigaste. I den lilla renoverade serveringen finns enklare förtäring och fika – och i kiosken finns glass.

En ganska liten camping (ca 40 platser) med ett härligt sjöläge … supertrevlig personal och hög mysfaktor 🙂

Vi stannade här i två nätter och njöt av det fina läget med sjöutsikt, något vi tyvärr inte har till vardags hemma …

Vägen dit tog vi som en ren transportsträcka – värmen gjorde oss inte så sugna på några stopp – förutom ett vid Svartå …

… och så ett snabbt stopp i Laxå för att tanka och fylla på lite i kylskåpet.

Sista biten till campingen är rejält krokig …

Här gjorde vi i stort sett ingenting … bara satt och tog det lugnt. Studerade omgivningen och tittade på när grannarna kom med sin campingvagn – vilket väckte minnen från en sommarsemester när pojkarna var små. Tittade på bilarna med badgäster som kom och åkte … och trailerdragaren som stannade över natten. Köpte glass i kiosken och studerade blommorna utanför serveringen. Vi njöt av solen som sjönk allt längre ner och tittade på fåglarna vid stranden. Njöt av svalkan när mörkret föll och sängen lockade inte ännu på ett tag.

Nästa morgon vaknade jag inte riktigt lika tidigt som vanligt – antagligen på grund av att jag lade mig sent och sen gått upp mitt i natten och suttit utanför husbilen när det var för varmt för att sova. Solen hade redan hunnit en bra bit upp på himlen 🙂

Jag började morgonen med en dusch – ingen kö alls när klockan bara var halv sex och gick sedan en liten promenad …

Dagen förflöt utan att något speciellt hände … slöade i skuggan bara – allt ungefär som dagen innan  🙂

Nästa morgon vaknade jag redan före fyra och tittade ut … solen hade inte gått upp – vattnet var rosa … och en ensam kråka spatserade förbi på stranden.

Jag tittade bort mot öster och såg att solen var på väg upp … snabbt greppade jag kameran och gick mot stranden vid sjön på andra sidan vägen.

Klockan är 04:24 och solen är snart på väg upp.

Jag flyttar mig en bit för att se när solen kommer upp bakom skogen …

… här är klockan 04:42

Innan jag avslutar detta långa inlägg måste jag bara berätta om något jag aldrig sett tidigare – nämligen småskrakarnas jakt efter småfisk 🙂

Bilderna är inte perfekta – min kamera räcker inte riktigt till i det lite sämre ljuset och med den farten allt hände, men jag vill visa dem ändå eftersom det var så roligt att titta på dem.

Först hörde jag tärnornas skrik och såg hur de ryttlade i luften och dök ner i vattnet – och så hörde jag det plaskande ljudet och såg hur småskrakarna sprang över vattnet för att i nästa stund forsa fram med huvudena under vattenytan …

Tack för att du var med på vår resa och tusen tack för alla härliga kommentarer!

Nu är vi hemma igen och det känns också bra … även om trädgården varit vackrare om inte allt var brunt och gult och om inte vattnet i dammen dunstat bort i värmen.

Den blå linjen visar var vattennivån ska vara – i den nästan meterdjupa delen finns det som tur är vatten kvar … men vågar jag slösa med vårt brunnsvatten för att fylla på … hm … ?

För er som undrar … jodå Sixten var hemma och han verkade nöjd över att vi kommit hem igen 🙂

Jag ska inte klaga på solen, värmen och torkan – det är såå mycket värre på andra håll i landet med skogar som brinner och alla stackars människor som fått lämna sina hem utan att veta om de har ett hem att komma tillbaka till. Kan bara hoppas regnet kommer – först och främst till brandområdena …