… började inte alls bra – jag mådde lite halvdåligt igår och ännu sämre idag, men är det dop så är det.
Munkebodagården i Norsholm var platsen för dopet…
En lagom lång välsignelse lästes …
Charlie, Carl, Harry blir hans namn…
En liten trött Charlie.
Det blev ett fint dop … med många gäster, fina presenter och gott fika. Jag är bara ledsen att jag mådde som jag gjorde och inte orkade fota mer.
Doppresenten från oss var ett äppelträd … … men då det tar ett tag innan det ger skörd så fick han även ett gosedjur som kan spela ”Blinka lilla stjärna där…”
Nu ska jag ta mig ett glas vin och krypa upp i soffhörnet .
Det borde räcka nu … ja med svamp menar jag. Förnuftet tycker så, men min galna svamphjärna håller inte med!
Korgen full med champinjoner och läckra riskor (tallblodriskor)
Nästan varje dag kommer jag hem med ännu en fylld svampkorg – och sen sitter jag här i köket och rensar i timmar … en del hamnar i kastrullen och så småningom i frysen, men det mesta hamnar i svamptorken.
Det borde verkligen räcka nu!
Det går inte att sluta … hjärnan går på högvarv – och jag undrar – är det så här det är att vara missbrukare – att vara beroende? Svampmissbrukare … hur knäppt är inte det!?
Även om behovet av matsvamp är uppnått, så bara måste jag ut i skogen! Tar kameran i handen och går med beslutsamma steg iväg – jag behöver ingen korg – jag ska ju inte ha mer matsvamp! I nästa ögonblick vänder jag … går tillbaka och hämtar svampkorgen … bara ifall att … för tänk om det står små fina karljohanssvampar i granplanteringen … eller en familj med perfekta snöbollschampinjoner … så korkat att gå till skogen utan korg!
Upplagt för rensning …
Blandat – närmast en tallrik med karljohan, blodsopp och brunsopp … sedan kremlor och blodriskor och längst bort streckmusseron, riddarmusseron och olivvaxskivling…
Egentligen är det inte matsvamparna som är det mest spännande, utan alla andra svampar …
… som stubbläcksvamp …
… små flåhättor …
… en fin fingersvamp …
… en hel familj med rodnande flugsvampar – ej klassad som matsvamp här, men väldigt omtyckt i Tyskland.
Det får verkligen räcka nu!
Eller kanske inte …
Tack fina Tove för månadens utmanande rubriker – rubriker som fick oss att tänka till mer än en gång!
Vem som tar över rubriksättningen nästa månad vet jag inte just nu – och förstås så är även rubrikerna okända …
… men då det tar ett tag innan det ger skörd så fick han även ett gosedjur som kan spela ”Blinka lilla stjärna där…”
ANKIS BILDBLOGG 